Göteborgsposten – 3 juni 1867, sida 2

i hela den sidan at byggnaden. På derom framställd fråga förklarade sig vittnet ej veta om det denna afton ditförts mera halm än vanligt, ty han brukade ej gå dit. Endast det visste han att det alltid förvarades halm der. Då Christie stängt, lemnade han nycklarne till hr Rowells tjenstoflicka. Hr Rowell hade vid flera tillfällen bedt Ch. vara uppmärksam på elden. I bleckslagareverkstaden släcktes aldrig riktigt, utan elden låg der och glödde, men det sågs efter att ingen eldfara sorefunnes. Ch. hade äfven denna afton varit der i detta ändamål. Kärandeombudet framställde den fråga till vittnet, om det funnits någon öppning på byggnaden, genom hvilken man kunnat intränga, hvilken sråga vittnet besvarade dermed, att ett föuster funnits på den sida af byggnaden som, då han kom, stod i låga. Han kunde dock ej säga om detta fönster stått öppet. Svarandens biträde frågade vittnet om ej en springpojke burit ner stickor den aftonen och satt dem framför elden i bleckslageriet att torka. Vittnet medgaf att en gosse visserligsn om aftnarne brukade bära ned ved i bleckslageriet, men veden lades alltid så långt från elden att någon fara derigenom ej kunde uppstå. Arbetaren Lundgren, som bor nära fabriken, underrättades omkr. kl. half 9 af en person som han ej kände och som bröt på danska om att elden var lös. Då Lundgren kom ut, slog elden genom taket. Lundgren begaf sig då till Rowells bostad, bultade 3 eller 4 gånger hårdt på, men ingen kom ut. I tamburen på nedra botten äfvensom i öfra våningen funnos dock ljus tända. Då ingen kom ut sprang vittnet tillbaka. Det dröjde, efter hvad vittnet förklarade, antagligen tio minuter innan hr Rowell kom ut. Elden slog först ut ungefär i midten af byggnaden genom taket. Vittnet, tillfrågadt om det sett mycket bergas, svarade att under sjelfva eldsvådan togs ut hvad som kunde fås ut. Flera hundra burkar konserver bergades ut ur fabriken af bergarekåren. Vittnet såg ej om hr Rowell var inne då vittnet bultade på. Flera gånger hade vittnet bultat och så häftigt att det bort höras i hela huset. Det var meningen att vittnet skulle begära nycklarne af br Rowell, men då han ej kom ut gick vittnet, som nämndt är, tillbaka. Den person som väckt vittnet var sedan tillstädes vid eldsvådan, men vittnet hade ej talat med honom. Slagtaren Gård hade hela dagen uppehållit sig i fabriken. Christie stängde, tog nycklarne och bar opp dem. Gård hade sett hr Rowell på fabriken på eftermiddagen mellan kl. 4 och 5, men huruvida R. vid det tillfället varit på vinden eller ej kunde G. ej upplysa. Sedan fabriken stängts skulle G. gå till staden och köpa kött, men då han gick förbi trädgården ropade hr Rowell, som då var i trädgården, honom till sig. Den sistnämnde gjorde en fråga till vittnet angående något fläsk som skulle upptagas i hushållet och derefter följdes de åt till fabriken för att hemta detta. De passerade genom pannrummet och slagtrummet in i salteriet, der tunnan med fläsket stod vid dörren. Utan att göra något uppehåll rullade G. upp tunnan och tog in fläsket till köket. Hr Rowell stannade efter honom. I köket uppehöll sig ej G. längre än som fordrades för att lägga in fläsket, gick derefter ut och rullade ner tunnan till porten. Vittnet såg ej Rowell komma ut ur fabriken. Dock ansåg vittnet det möjligt att R. det oaktadt kunnat utgå ur fabriken under det vittnet rullade upp tunnan till köket, ty vittnet vände sig ej någon gång om, eller kunde det skett medan vittnet var inne i köket. Vittnet gick derefter till staden. Kl. half 9 begaf han sig tillbaka derifrån och då han hemkom slog elden upp genom taket i fabriken. Värsta lägorna tycke vittnet vara öfver den del af byggnaden der bleckslageriet låg. G. sprang då upp i sin bostad, som låg nära fabriken, för att få ut sakerna derifrän. Hr Rovell kom straxt derefter upp till G. och frågade hvad som var att göra, om det vore skäl i att skicka efter brandredskap o. 8, v. G. kände ingenting om eldens uppkomst. Då han och R. voro i fabriken, syntes ej någon eld. 26 lådor konserver uppgaf G. ha blifvit förflyttade från fabriken till magasinet. Förut funnos inga i magasinet, liksom inga heller voro qvar i fabriken. Svarandens rättegångsbiträde bad att få framställa några frågor till vittnet. Först tillfrågades vittnet om ej dess ändamål med besöket i staden varit att beställa kött för fabriken, hvilken fråga vittnet bejakade. Hvarje dag beställdes 2 z 3,000 skålp. och så skedde äfven denna dag. Vidare tillfrågades vittnet om ej anbud till eldsvåda yppats förut. Härpå svarades att i vintras ett sådant anbud upptäckts i rummet der fruntimren vistades, hvarest några hyfvelspån som legat på spiseln fattat eld. Derefter tillfrågades vittnet om ej hr Rowell tillsagt att alla hyfvelspån och eldfarliga ämnen skulle nedföras frän vinden, Vittnet bejakade älven detta och förklarade att så oftast skedde. Slutligen tillfrågades vittnet om han kände till att spånor blifvit nedförda i bleckslageriverkstaden. Såsom förut nämndt är var detta förhållandet hvarje afton. Kärandeombudet framställde den frågan, i hvilken del af huset Rowell uppehöll sig då vittnet lomnade fabriken. Vittnet svarade att R. då varit i salteriet. Vittnet berättade vidare på fråga af svarandens rättegångsbiträde att i vintras tillgrepp begåtts af fabriksarbetare, som derföre blefvo bortkörda. Andra arbetare hade brutit sig in i slagteriet och stulit fläsk. Carolina Gustafva Tössberg arbetade samma dag i butiken, men förklarade att det var släckt i det rum der hon hade sitt arbete redan kl. 3 på eftermiddagen. Vittnet bekräftade det förra vittnets utsago att 26 lådor den dagen blifvit flyttade till magasinet, der förut inga lådor funnits. Vittnet, som varit i staden, kom kl. 119 tillbaka, hörde att det smattrade inne i fabriken, men kunde ej förstå hvad det var. Då hon hunnit litet längre såg hon elden slå upp genom taket mellan salteriet och blecksiagareverkstaden. Hon såg ingen. Vittnet upplyste att den person som väckt arbetaren Lundgren och hvilken denne ej kände var danske trädgårdsmästaren Beyer. Af de afhörda engelska vittnena hade ingen det ringaste af vigt att meddela, Johan P. Holm var namnet på den gosse som inburit hyfvelspån i bleckslagareverkstaden. Han förklarade att elden släckts af som vanligt derstädes då de lemnade den. Han hade lagt hyfvelspånen vid muren, ej framför eldstaden, Der stickorna lades var muren hel, men på ett annat ställe fanns ett hål å densamma. Kärandeombudet framställde till svaranden den frågan, om det var faktiskt att hr Rowell flera gånger gjort framställningar hos de olika brandförsäkringsbolagens agenter för att få assurans på kontrakterna ang. innestående löner för sina engelska arbetare, så att de i den händelse det blefve eldsvåda, ändock skulle utfå samma löner. Hr Rowell medgaf att han tillfölje af uppmaningar af en affärsman gjort sådana förfrågningar. Han