Göteborgsposten – 1 juni 1867, sida 2

Rattegangsoch Polissaker. LVoliskammaren. I går förevar ett mål i poliskammaren, hvilket dock icke som brottmål var af något intresse, då sådane förseelser som den nu tilltalade personen har begått temligen ofta inträffa, ehuru utan de biomständigheter som bär nedan skola berättas oeh likväl icke medföra någon särskild påföljd, isynnerbet som de oftast af lätisinne eller andra mindre klandervärda orsaker böra förklaras. Det gällde neml. en ung person, som tagit in på Carl XV, utan att betala för sig, och som dessutom sökt att hos skräddarmästare Rosenlöf, utan betalning för tillfället, erhålla en ytterrock. Hvad som dock gjorde saken misstänkt var, att han, utau att ega rätt de:till, uppgilvit sig vara adelsman och heta David v. Reuterhjelm samt dessutom förklarat sig stå i närmare förbindelse med en grosshandlare X. här i staden m. fl. uppgifter, som syntes fullkomligt osannolika. Det var dessa förhallanden, hvilka närmare skola berättas här nedan, som gjorde att mannen i går stod inför polisen, iklädd fångdrägt. Förliden Söndag anlände med Stockholmsbantäget hit en person, hvilken jemte flera passagerare tog in på hotell Carl XV. Han inskref sig i dervarande bok för anteckning af resande med namnet D. v. Reuterhjelm och förklarade för uppassaren på hotellet, att det lilla v.4 utgjorde tecken på hans titel, ehuruväl han egentligen kunde göra anspråk på att benämnas friberre — finsk friherre. Han var mycket grannlaga om det rum han skulle bebo och gick länge och valde innan han på hotellet kunde erhålla ett nog fuktfritt och elegant rum. Detta var nu icke att undra på, då ju en baron har större anspråk, än som alltid kunna blifva tillfredsställda på åtskilliga af våra Göteborgshoteller. Emellertid vaknade misstanker på karlens baroni. Huru skedde det? Ho kan vetat? Måhända derigenom at: det stolta ekot af baron Reuterhjelms namn kjortelvägen spridt sig till de öfriga i hotellet boende. Bland dessa hade det kanhända varit någon som, uppfylld af det obehagliga medvetandet af att ega ett ofrälse namn, med afundsjukans förkärlek studerat alla möjliga slags adelskalendrar. Denne hade förklarat, att någon slägt med namnet Reuterhjelm icke funnes. Detta är blott ett antagande: huru det tillgått vet man ej, men säkert är, att misstankar väcktes. Sedan detta skett, försummade ej värden å Carl XV, hr. Bogren, att undersöka huruvida gastens reseeffekter svarade mot hans uppgifna samhällsställning. Vid denna privata besigtning befanns det, att om gästen var baron, så hade han åtminstone icke gångkläder i förhållande till sin titel, och så beslöt hr Bogren att, afstående från anspråk på hotellräkningens betalning, låta den värde baronen löpa sin väg när helst han behagade. ö Emellertid hade ödet annorlunda ämnat. Baronen hade visserligen beslutat att lopa, hr Bogren ati låta det ske, men portieren och uppasserskan hade olika åsigt om saken. På aftonen i Onsdags hade baronen för hr Bogren förklarat, att han följande morgon skulle bogifva sig ut till ofvannämnde grosshandl. X:s landiställe, och hr B. önskade honom god resa. Klockan hade slagit 1(,2 påföljande natt, då pigan å hotellet, som hade vakten, märkte åtskilliga misstänkta rörelser i baronens rum. Han sökte smyga, sig ut först med ett knyte, hvilket han praktiserade ned på kontoret, och sedermera med en nattsäck, men genom åtskilliga sammansatta strategiska rörelser, åtskilliga bakhåll i trappor och korridorer, tillintetgjorde pigan och portieren hang plan att komma ut, oaktadt, som sagdt, hr Bogren sjelf önskade, och äfven vid tillfället gaf order om att låta honom undslippa med bagage och allt. Medan han bodde å Carl XV hade han, säsom