Göteborgsposten – 1 juni 1867, sida 1

—; —— igen vattnas i munnen på litet-hvar, vid åsynen af detta aptitlign smör, dessa läckra ostar, detta saftiga salta kött och fläsk, hr C. Bauers präktiga rökta skinkor och medvurstar icke till förglömmandes, hvilkas yttre glänste som blankpolerad mahogny. Hr John Svenssons ny slagtade oxoch kalfkött var heller icke att förakta, der det hängde sä fett och vackert, redan straxt på förmiddagen prydt med den betydelsefulla lappen: såldt. Attutställningen i ordets egentliga mening föll den talrika besökande allmänheten på läppen, syntes bäst at de flitiga påhelsningarne i smörfjerdingarne och det obarmhertiga karfvandet i ostarne, salta bringorna och skinkorna. Hvad är det här då? frågade en förhoppningsfull ung medborgare, i det han mumsande på ett dugtigt stycke medvurst stannade framtör en fyrkantig låda innehållande ot jordfärgadt stoft. Var så god och smaka mans pår, inföll hastigt en bredvid stående person, det är peppar till medvursten! Lådan innehöll — prof på Göteborgs pudrettfabriks tillverkning! Den unge kläfingrige frågaren sväljde både medvursten och piken med sådan fart, att båda höllo på att fastna i halsen, och önskade säkert i sitt sinne både skämtaren och pudretten dit pepparn växer. D:r Satters konsert i Onsdags till förmån för studenternas pariserresa var i konstnärligt hänseende högligen intressant, om också det pekuniära resultatet endast torde kunna kallas medelmåttigt. Den celebre artisten och de honom biträdande ha emellertid med denna konsert gifvit ett efterföljansvärdt exempel åt såväl hufvudstaden som andra orter, der man intresserar sig för att de unga resenärerna icke måtte behöfva att, som man säger, resa alltför mycket på knussel. Med denna konsert afslutade jemväl d:r Satter sin glänsande sejour för denna gång härstädes. ber redbare och öfverlägsne pianisten afreser i morgon till Stenungsön för att der i idylliskt lugn hemta kratter och inspirationer och måhända äfven för att under sommaren handleda några få elever bland badgästerna. En skickligare och för sin konst mera intresserad lärare torde man också inom Sveriges landamären icke kunna uppleta. Vi önska den älskvärde artisten en angenäm sommar och ett hjertligt välkommen åter! Sista reminiscenserna af Göteborgs Musei Industri och Konstlotteri försåldes i Måndags å auktion. Antalet spekulanter var icke särdeles stort och priserna i allmänhet knappt högre än hälften af det i lotterikatalogerna åsatta värdet. Så gick den stora matsalsmöbeln af K. Edberg i Stockholm, som enligt uppgift i inköp kostat öfver 2,000 rdr, till endast något öfver 1,100 rår o. s. v. Deremot betaltes taflorna jemförelsevis hättre, kanske med undantag för Johlfarts lilla älskliga genre Tomtebissarne:, hvilken för endast 110 rdr tillföll en konstälskare, hvars samling förut innesluter en annan af den unge lotvande konstnärens bästa taflor: Fiolspelaren. A härvarande postkontor, liksom ötverallt anuorstädes, inlemnas naturligtvis ganska ofta bref med de mest besatta adresser. Se här för roskull några prof derpå: Till Stads fårgskallen (oiadsliskalen?) L. F. ci Warberg, Lieutenant C. A. kongl. orthographiska Chorps, Stockholm, Herr N. L. f. d. Badgåäst, Södertelje och slutligen å baksidan af ett bret följande mystiska uppmaning: Sänd med törsta det andia!