Göteborgsposten – 1 juni 1867, sida 1

Veckokrönika. Ändligen! — Konsten och naturen. — Upp, sjurofvare! — Hvad vinter bröt, skall vår försona. — Ett litet recept. — Kristi Himmelssärdsdagen. — Skarpokyttekärens utmarsch. — På eftermiddagen. — När allt är tyst. — Det klarnar, — Hvad blir trumf? — Utställningen i Tisdags — Präktiga nöt. — Peppar till medvursten, historiett. — D:r Satters konsert. — På vestra kusten. — Auktionen å Museum. — Klassiska utanskrifter. Den väntar aldrig för länge EE på något godt säger ett gammalt ordspråk, hvilket just nu eger sin tillämplighet på våra väderleksförhållanden. I sex långa månader fingo vi sucka i vinterns bojor, men nu ligga dessa på en gång krossade, naturen har vaknat upp ur den långa dvalan och våren kommer, fågeln qvittrar, skogen lötvas, solen ler. Men låtom oss icke tala derom. Sådana saker kunna i alla fall icke beskritvas, hvart kommer man väl med bäck och penna, när frågan gäller att måla naturens skönheter? Nej, dertill fordras annan färg Än bläcket i en trubbig penna: Att säkert pröfva, lifligt känna, Seen minst talang som Edvard Bergh.