tömmarne, beredda att minska, om de få lof, Danmarks försvarsstyrka till ett parad-minimum och att icke så noga hålla på det doktrinära. Man tyckes i Berlin befara, att det nationalt-skandinaviska partiet i Danmark skall influera för mycket på danska kabinettet och konungen, och göra dem obenägna att emottaga hvad Preussen i gin godhet vill återgifva Danmark af Nordslesvig. Det nationala partiet skall naturligtvis hålla på nationalitetsprincipens tillfredsställande i Slesvig och söka att derför så mycket vinna den allmänna opinionen, att det kabinett, som ej vill kränka denna, icke kan gå in på några eftergifter i detta hänseende. Det natiovala partiets mening skall otvifvelaktigt åtröna Frankrikes varma understöd, hvilket ej behagar Preussen särdeles, och för att förekomma de häraf möjligen följande bryderier och slutliga reträtt tör Preussen, liksom i Luxemburgska frågan, vill man i Berlin ha bort den omedgörliga danska ministeren, i det man för bättre effekts skull söker skrämma konung Christian med det dolska påståendet, att skandinaverna vilja krydde ham af Veien. Vi hoppas dock, att man ej skall lyssna till dessa Asmodei-hviskningar, utan stå fast vid nationalitetsprincipens rätt.