Göteborgsposten – 31 maj 1867, sida 1

— Min Gud, ja, det är ännu nägot annat, som jag väntar i hvarje minut. Om du kunde offra mig några ögonblick ... endast så läng tid som du röker en cigarr ... så skall du få sc, utom den present jag ämnar dig, en temligen ovanlig typ. — En typ? karl eller fruntimmer? — En manlig typ. En juvelarbetare, hvars hufvud tyckes vara gjutet i florentinsk brons, och hvars utseende har ett uttryck, som en hel natt kommit mig att drömma om Faust eller Mephistopheles. — För tusan! utbrast markisen småleende. ; — Utom denna ovanliga fysionomi har han ett sätt att tala med en prydlighet och en klarhet, som man till och med skulle finna anmärkningsvärd hos en man af vår verld ... Markisen började skratta. — I synnerhet hos en man ar vår verld, återtog baIronessan i sin ordning. Ty Gud vet hvar du och dina vänner hemta de uttryck hvarmed ni rikta vårt språk. — Det är kanhända en akademiker. — Nej; han förstår allt väl att infatta diamanter. Du vet att jag alltid haft en vurm för iidelstenar, — Nå vil! Jag har aldrig råkat en man som vetat så draga fördel af en sten som denne arbetare ... ty han är blott en simpel arbetare hos hr Portin. — Och denne gode herr Portin bör flitigt använda honom då. — Naturligtvis. — Jag har aldrig förstått den vänskap, som min on