Göteborgsposten – 28 maj 1867, sida 2

zolles småleende, ty han förutsåg någon present af sin tant, som älskade honom mycket och för hvem han sjelf hade stor tillgifvenhet. Några minuter sednare lät Jean de Ruzolles anmäla sig hos fru Valentine de Saint-Valicz, som oaktadt sin vördnadsvärda titel af tant var ett ungt och vackert fruntimmer om knappt tjugufem år. VII. Baronessan de Saint-Valiez. Det var mycket sällsynt att man talade någon gång om Valentine de Saint-Valicz utan att man snart hörde uttalas följande fras, som tycktes vara stereotyp med afseende på henne. — Hon är lika god som hon är vacker. . Hennes bruna, särdeles rika hår, upplagdt på det enklaste sätt bildade en stor knut i nacken. Ovanligt långa svarta ögonhår försedde med en silkesfrans hennes stora mörka fögon, som hade utseende af sammet. Det rena och ädla blodet i hennes ådror tycktes uppvärma hennes ansigte, matt som kreolskornas, hvars nyans tyckes sväfva mellan den bengaliska törnrosens och rosentheets. Mild, lugn och något långsam hade hennes röst dessa tonfall, som man icke kan beskrifva men som hafva ett ytterligt behag. Munnen liten och något tankfull, erbjöd ett barns finhet och grace. Mildhet, välvilja, godhet, ett