Göteborgsposten – 28 maj 1867, sida 2

ren? Ar det säkert, att czaren kommer för att besöka oss? Det var på samma sätt athenienserna sporde hvarandra? uru är det med Filip? — Varen lugna, j, parisiska atheniensare; han finner i dag nöje deri; ty vår östra avant-garde är krossadt. Polen har nästan slutat med att rossla. Näst dessa furstebesök i intelligensens och demi-mondens hufvudstad — ty ytterligheterna beröra hvarandra här — hvilka, vare sig med eller utan skäl, tilldelas en ej ringa politisk betydelse, utgöres den vigtigaste, kanske vigtigare, händelsen för dagen af debatten inom Englands parlament angående filosofen Stuart-Mills förslag om rösträtt för qvinnan vid parlamentsval. Vi meddela här ettreferat af förhandlingen derom: Stuart Mill föreslog, att det i billen till parlamentsreform förekommandet ordet men skulle ersättas med Åpersons, på det ett slut måtte göras på qvinnornas obilliga uteslutande från valrätten. Denna uteslutning är icke berättigad, den står alldeles ensam inom den engelska författningen, så till vida som det ej ges något mera exempel på en dylik absolut uteslutning. Genom denna kränkes ej blott rättvisans princip, utan äfven den hufvudgrundsats i försattningen, att beskattning och representation skola höra tillsammans. Men nu betala qvinnorna skatt såväl som männen. Ingen skall väl vilja påstå, att en qvinna, som förestär ett hushåll eller en affär, som. betalar skatt eller såsom lärarinna lärt sina elever mer, än många manliga valmän lärt sig sjelfva under. hela sin lefnad, att en sådan qvinna icke är duglig till att rösta. För att en individ eller en hel klass bör uteslutag från rösträtt, måste först deras brist på duglighet eller farligheten deri bevisas. Men hvarken det ena eller det andra låter sig tillämpas på qvinnorna. Hvilka äro således de praktiska motskälen? Val icke de, att qvinnorna icke spelat någon roll vid massornas meetings i Hyde-Park (munterhet). Här äro mera känslor, än förståndsskäl med i spelet, bland dem främst känslan af att det gäller något, som aldrig förut funnits. Men äfven detta är icke så alldeles riktigt, och älven om det skulle vara riktigt, aftrubbas dock snart motståndet mot allt nytt. Många påstå, att politik ej passar för fruntimren, att den skulle afvända dem från uppfyllandet af sina husliga pligter, och att de dessutom redan ega tillräcklig makt i staten (munterhet). Deremot bör man hkväl taga i betänkande, att ingen menniska afvåändes från sina pligter, derför att hon en gång under ett par är går till valurnan, att intresset för statens angelägenheter skulle höja qvinnornas sjellmedvet.nde och att qvinnor ega ett mycket godt omuöme i afseende på finanser, emedan de under bela sitt lif måste med små medel uppnå stora resultate, under det att herrarne i spetsen för regeringen med stora medel endast allttör ofta åstadkomma mycket litet. Man talar sormycket om politik, förlitet om husliga och sociala revotioner. Om man icke skulle vilja höja qvinnorna till männens intellektuela nivå, då skulle männen sjunka tillbaka till qvinnornas intellektuela ståndpunkt, och skulle det verkligen vara sannt, att der täcka könet icke bryr sig om politisk likställighet med männen, skulle detta endast bevisa det hittills planmessiga försummandet af deras andliga uppfostran. Att de ega stor makt och mycket inflytande, är ej något motskäl af värde; den burgne eger öfverallt mera inflytande, än den fattige, utan att någon derför ännu kommit på den tanken, att blott af detta skäl inskränka dennes politiska rättigbeter. Qvinnornas makt har hittills varit en oansvarig, man göre den till en ansvarig. I st. f. att tvinga henne att verka genom hemlig inställsamhet, må man tillstädja henne, att öppet uttala sina politiska meningar, I klokhet och samvetsgrannhet står qvinnan framför mången man. Man gitve dem i staten de rättigheter, som de skulle kunna fordra; rätten att rösta, rätten att förfoga öfver sin egendom, rätten att praktiskt idka studier, för hvilka de finna kallelse, d. v. s. råtten att kunna tjenstgöra såsom läkare, advokater och prester, Fawcet understödde med varma ord förslaget. Laing uttalade sig emot detsamma. Det fanns blott en enda stat, som medgifver qvinnorna omedelbar andel i regeringsgöromålen: konungariket Dahomey, hvars institutioner dock knappast skulle vara önskvärda. Sir J. Bowyer understödde förslaget på den grund, att den, som betalar skatt, äfven bör vara röstberättigad. . Lord Galway förordade förslagets återtagande, emedan alla beundrare af det täcka könet skulle genom en omröstning kunna komma i en skef ställning. Onslow, som äfvenledes var emot en omröstning, berättade, att han nyss träffat tvenne unga damer i korridoren och på sin fråga, på hvem de skulle rösta, i händelse de blefvo valberättigade, erhållit till svar: På den, som skulle skänka oss de vackraste briljant-örhängena. Mill vägrade att taga sitt förslag ullbaka, hvarför man skred till omröstning; vid denna visade sig 196 röster vara emot och 72 för detsamma. Det eger sin märkligbet, att Mill lyckades för sitt förslag vinna så stark minoritet. Det var mer, än man hade väntat, och man är derföre öfvertygad om, att Mill skall under nästa session återkomma till detta ämne. Eget är äfven, att denna fråga om qvinnans rösträtt äfven står på dagordningen inom l Amerika, der densamma redan en gång lyc-J. kats att inom senaten samla en stark minoritet, likasom de båda staterna Wisconsin och Cansas medgifvit qvinnan tillträde till valurnan. I Neapel cirkulera obligationer för det romerska upproret. Dessa utgöras af gröna papperssedlar, hvilka i de fyra hörnen bära I tecken: ÅFem Fres. I midten af obligatio-. nen står: :Hjelp för det romerska upproret.!1 Nedtill finnes underskriften: ÅFör komiten: : Malin Montecchi. På ryggen står: Betalbar efter Roms inträde i den italienska enhe-i ten. Deraf framgår, att Garibaldi garantei