Göteborgsposten – 28 maj 1867, sida 2

srar detta lån, hvilket äfven bekräftas genon flera dokumenter. Flera af de romerska emi granterna i Neapel ha försvunnit derifrån Man tror något förberedas. Detta lån är et förelöpande tecken. I Paris har man med stor högtidlighe på den polska delen af kyrkogården Mont martre aftäckt den bekante polske skalder Mickiewicz byst. Ceremonien egde på be sallning rum förr, än man i början ämnat, på grund af ryske kejsarens förestående an komst. Från England skrifves, att guvernören på ön Helgoland, major Maxse, besvärjt upp mot sig en storm från öns innevånare, derför att han förbjudit hasardspel. Banken har neml. hittills inbragt ön så mycket, att utgifter och skatter varit alldeles obekanta. Nu protesterar Helgolandsboerna såsom en man mot guvernörens åtgärd, hvilken efter spelbankens upphäfvande dertill äfven vill betunga dem med skatt. Senare Post. Paris! Paris! — ropar nu hela verlden, och till denna stad draga nu från alla trakter af verlden den ena karavanen efter den andra, alla tömmande der sina börser och riktande den en tid i lägervall liggande franska industrien. Strömmen af resande från Tyskland öfverstiger tillochmed sjelfva parisarnes förväntan, säger en parisertidning, som maliciöst tillägger: Efter hvad man kunde förutse, kommer man lättare till Paris som enkel tourist, än med kask på hufvudet och tändnålsgevär på armen. Man bryr mycket hufvudet med czarens besök och den ryska diner han skall gifva för Napoleon III i den ryska restaurationen på Marsfältet; men största häpenheten väcker dock turkiska sultanens besök, hvaråt sjelfva den allvarliga Times egnar en hel ledande artikel, sägande bl. a. Underverken skola då aldrig upphöra! Sultanen beger sig till Paris. Vi kunna härnäst vänta Prester John eller åtminstone Månens hr Broder. Profetens efterföljare skall li gäst hos Carl den stores representant. Hvem har väl alltsedan Sohlimans eller Mahomed IV:s dagar någonsin hört omtalas, att storturken rest längre vesterut, än till Wiens förstäder? Eller när trampade någonsin en stor mahomedansk chef fransk jord annorlunda än som inkräktare, såsom Abd-el-Rahman, eller fånge, såsom Abd-el-Kader? Kejsar Napoleon är emellertid en tillintetgörare af precedenssaker. Den tid fanns, då en stor monark ansåg det för ett evenement i sin regering, att en blott doge af Genua, öfvervunnen i olika strid, måste vandra omkring i det nybyggda Versailles salar, beskådande mångahanda ting, men isynnerket undrande öfver blotta omständigheten att se sig sjelf der. Och skall icke nu Abdul-Aziz hafva goda skäl att stirra på återgifvandet af hans egen höga person i Tuileriernas magnifika speglar? Vi se nu, att det var med en viss afsigt, franske kejsaren skickade sitt inbjudningskort både fjerran och nära. Utställningens tilldragningsmakt, sade hans officiela blad, är nu som störst och kan icke underlåta att föranleda ett utomordentligt sammanlopp af krönta hufvuden till Paris. Krönta och turbanprydda med. Innan Juni månad är ötver, skola kejsare och konungar räknas i dussintal; kronprinsar, storhertigar, en hel Almanach de Gotha, korsa redan hvarandra på vägen; konungar de jure lika talrika som konungar de facto; ett möte mellan segraren och den besegrade, der de makthafvande monarkerna skola trängas med sina afsatta bröder i hopen. Det finnes ej något ställe för ett dylikt möte, som kan jemföras med Paris. Om än en annan stad kan göra anspråk på titeln af verldens hutvudstad, kan helt säkert likväl ingen bestrida Paris äran af att vara Europas bufvudstad. Vi må göra hvad som helst, London är likväl icke Paris. London är gjordt för engelsmännen, och äfven af dessa välja få, som möjligen kunna lefva utom det, att bo i det; af dem, som i London ha sina affärer, hålla sig de flesta så långt ifrån det de kunna. Paris ligger deremot i allas väg. Det är fransmannens enda hem; i hans och i många folks ögon menniskoslägtets gemensamma hem. Det är skådeplatsen, ctalagen par eaellenoe. ÄÅlla dess monarker, från Catharina af Medicis till Napoleon III, ha slösat sina skatter och uppfordrat sitt eget, nationens och verldens åsprit att göra det till hufvudstädernas hufvudstad. Man kan knappast fatta, huru Paris någonsin kunde tänka på att utställa något annat, an sitt stolta jag. Men också är Verldsmarknaden föga mer än en förevänning. Det förmodade föremålet för tillströmningen sjunker ned till en obetydlighet bredvid den tilldragna mängden. Paris är hvarje mans, ja, hvarje qvinnas älsklinggställeah