Göteborgsposten – 27 maj 1867, sida 2

Article Image
illmänhet i dessa dagar företagits på Hera stallen i Hannover; bland dem, som varit utsatta härför, finnas medlemmar at de högsta klasserna, och närmare upplysningar om orsakerna härull samt resultatet af de vidtagna itgärderna skola senare bli otfentliggjorda. Genom att arrestera flera män, som sysselsatte sig med olagliga värfningar, har man kommit under fund med, att den hannoveranska adeln höll på med att bilda hemliga sällskaper öfver hela landet, hvilka skulle anställa vartningar för frikårerna. Äfven i London hade upprättats ett värsningskontor för den nannoveranska upprorsarmeen. En baron von Halle, mot hvilken graverande indicier framkommit och som derför arresterats, har lyckats undkomma ur fängelset. En af sängvakarne har efter gjord undersökning blifvit fängslad. Vi tro för vår del, att dessa omständigheter äro i grunden af särdeles vigt, och att ställningen i Hannover är för Preussen i längden helt enkelt ohållbar, om det icke vill utötva ett våld, som dock kan till sist frammana formligt uppror och locka till trämmande inblandning. Ätven i Mainz, i hvars fästning ligga preussiska trupper, ha oroligheter egt rum. Betolkningen är ytterst förbittrad på garnisonen och slagsmål ega esomoftast rum. For några dagar sedan blef vid ett sådant tillfälle en civil person häktad af den preussiska militären. Folket fordrade hans utlemnande och rykte honom verkligen lös. Preussarne sköto då genast efter den flyktande, men råkade härvid tvenne oskyldiga, af hvilka den ene skadades så mycket, att han genast måste föras till sjukhuset. Dessa uppträden komma Frankrike väl till pass, som törr eller senare måste uppträda mot Preussen just med anledning af Mainz. Man antager neml. allmänt, att Frankrike skall infordra underrättelse om, med hvilken rätt Preussen håller garnison i en främmande fästning af första rangen, hvilken endast ligger ett par mil från iranska gränsen. Mainz är i samma ställning som Luxemburg, innan fördraget om denna fästnings utrymmande atslöts. Mainz blef år 1825 förklaradt för förbundsfästning, men upphörde liksom Luxemburg aw vara det, då Preussen sprängde tyska förbundet, tör att tillfredsställa sin äregirighet. Preussen håller garnison derstädes endast på grund af en efter Pragersreden med Hessen-Darmstadt afslutad sarskild militärisk konvention. Men nu är frågan den, huruvida Preussen kan, utan att rädfråga sig med Frankrike, förnya en konvention, som i sina konqvenser är en ständig hotelse mot det franska kejsardömets oberoende och säkerhet. Dernäst gäller det att så klart, huruvida Frankrike kan tillerkänna storhertigen af Hessen-Darmstadt en rätt, som Preussen icke, skulle erkännt hos konungen af Holland, om denne skulle tillåtit Frankrike att hålla garnison i Luxemburg. De andra tecken, som Nemesis gitvit af sin tillvaro, skönjas på den amerikanska jorden. Men vi vilja athålla oss trån kommentarier — ehuru vi kunna visa, det vi aldrig trott på de gräsliga dåd, som man velat påbörda de nordamerikanska sydstaternas ledande män under sista borgerliga kriget —, utan må i stället fakta tala. Sålunda skrifves till Köln. Zeit-, ingalunda sydstatsvän, från Newyork d. 4 d:s: Ett amerikanskt justitiemord. För ungefär fyra veckor sedan offentliggjorde advokaten Louis Schade från Washington (som försvarat Sydstatskaptenen Henry Wirz, hvilken hängdes d. 10 Nov. 1865, anklagad för grymhet mot unionstångar) en förklaring, hvari han ådagalägger sin klients oskald. Han påstår deri, aut Wirz endast begagnats som medel, för att kunna komma åt Jefferson Davis; att man gjort bonom (Schade) och Wirzs biktfader, aftonen före afrättningen, anbud att skänka fången lifvet, om denne senare ville på något sätt indraga Jefferson Davis i det föregifna brottet; men att Wirz med förakt tillbakavisat denna anmodan och tvenne timmar derefter lugnt och värdigt bestigit schavotten, derför att han icke velat bli lögnare och menedare. IIr Schade förklarar på det bestämdaste, att Wirz aldrig på något sätt dödat en fånge och att alla de vittnen, som aflagt ed derpå, svurit falskt. Alla öfriga för samma brott anklagade personer hade senare frigifvits utan ransakning, och endast Wirz, som varit en fattig öfvergifven och dertill sårad utländing, hade måst tjena till offer. Han lemnar derefter såsom excwpel ett slags biografi af hufvudvittnet, hvilken presenterat sig som en marquis de la Baume och ättling af Lafayette, af mihtårundersöknings-komiten rekommenderats för sina godavittnesmäl, efter processens slut anställts i inrikesdepartementet och elfva dagar efter Wirz afrättning åter afsatts från sin befattning, derför att några tyskar i Washington bevisat inrikessekreteraren, att denne de la Baume icke fransman, utan sachsare, hette Felix Veser och var desertör från 7:de New-Xorker-regementet, Schade bevisar derpå vidare, att krigssekreteraren Stanton, eller nordregeringen i allmänhet, varit tskulden till den stora dödligheten i SydstatsfängelIgerna. Det har varit ett brott emot menskligheten, att nordregeringen förklarat läkemedel för krigskontraband, hvarigenom sydstatsmännen hvarken haft läkemedel för sig eller för sina fångar. Att lifsmedel der varit otillräckliga, bevisat bäst deraf, att först sor en månad sedan, alltså två år efter krigets slut, Förenta Staternas kongross beviljat er million thaler, för att rädda Sydstatsbefolkningen från hungersdöden. AA. väigrada dank alltiamt att utvavla fänmar.

27 maj 1867, sida 2

Thumbnail