Göteborgsposten – 27 maj 1867, sida 2

Från Utlandet. Vi äro i tillfälle, att i dag efter de utländska tidningarne kunna referera ej mindre än trenne bevis på, huru Nemesis drabbar med sitt gissel dem, som sökt, och detta ännu helt nyss, att på blotta våldet grunda kombinationer, hvilka man i sin menskliga högfärd trott skola ega lång varaktighet och en stor framtid. Sanning och rätt äro de enda, som i längden bestå, de enda krafter som vinna seger. Endast de som på sina fana bära sanning och rätt, skola triumfera. Detta är en varning för våldets målsmän och en tröst för de ringa och förtryckta — en verldshistorisk tillämpning af Pauli herrliga sats: kroppen dör, men anden lefver! Vi vilja först hålla oss till det öfvermodiga Preussen, som nu nödgas känna fiender uppstå inom de landamären, det med våld lagt under sin spira. Det bekräftar sig t. ex. nu, att missnöjet i Hannover ej inskränker sig till några enstaka stämplingar, utan är temligen allmänt och att öfver hela landet en stor konspiration är utgrenad, hvilken ej allenast gått ut på att bilda en frikår, som skulle operera till förmån för konung Georg, utan ätven att resa ett fullständigt uppror, för hvilket denna kår skulle vara kärnan. Då de preussiska tidningarne kalla detta förräderi, lida de af sin vanliga begreppsförvirring — ingen kan väl t. ex. kalla Engelbrekt eller Sturarne eller Gustaf Wasa för förrädare, derför att de gjorde uppror mot den bestående främmande regeringen, som ej längre egde folkets förtroende och derför måste med våld upprätthållas. De stråla tvärtom i hjeltars och välgörares glans uti svenska folkets minne. På samma sätt i Hannover. Det preussiska regementet har påtvingats detta land, som fått sin egen dynasti fördrifven och berösvats sin sjeltstyrelse. Om hannoveranarne derför vilja begagna till sin fördel en så gynnsam situation, som ett krig mellan Preussen och en annan stat, för att rensa landet från för