Om någon stor eller liten artist skulle falla på den iden att vilja på duken framställa en personifikation af Våren anno 1867, så skulle han ge Sanningens gudinna en örfil, om han afbildade honom sådan som skalderna och konstnärerna förut i alla tider älskat återge denna årstidens genius. Nej, herr Apelles, istället för den rosenkindade, guldlockige ynglingen, som på solbeglänsta luftiga skyar svälvar framåt, väckande den slumrande naturen till lif, måla du mans en surögd gubbe i vargskinnsfrack och sårskinnsdamasker, med blå näsa och gröna kindben, med kylsår på händerna och reumatism i knäna. Sådan bör han se ut den ljusaltfen och alldeles icke på annat sätt. Snödrifvor och istappar må blifva hans emblemer och