Göteborgsposten – 21 maj 1867, sida 1

famna mig, omfamna också din flicka, tillade hon, närmande till den sjukes läppar barnet som hon höll i sina armar. Vaka noga öfver din far, sade hon sättande barnet på golfvet; gå icke bort från honom förr än herr Lucien eller mamsell Annette äro komna. Lemnande sin man steg fru Tournaire ned i femte våningen; hon knackade på dörren hos Lucien Mihldorff, den unge medecine studeranden, som bodde på gatan Rocher, emedan han för tillfället var anställd som biträde vid hospitalet Beaujou. Då hon icke träffide Miihldorff gick hon in till en spetstvätterska vid namn Annette Aubry, som bodde i samma förstuga. Denna Annette var en vacker flicka om aderton år ungefär, hvars rena drag hade något fint och distingnradt, som hennes blygsamma drägt lät ännu mera framträda. Hon var temligen stor, smärt och något klen; hennes blonda hår, tjockt och silkeslent, prydde med en rik gyllene fläta en panna af en beundransvärd renhet. I den något blyga blicken från hennes stora bruna ögon, af ett oändligt behag och mildhet, strålade barnets förtroende, och oskuld. Af lugnet i hennes ansigte äfvensom af klarheten i hennes blick insåg man att ingen storm ännu drabbat renheten i Annettes hjerta, men det var lätt att se också att den minsta flägt vore tillräcklig för att omstörta detta älskande och känslofulla hjerta, med hvilken den unga flickan gåfve hela sitt lif.