Göteborgsposten – 21 maj 1867, sida 1

na vinst hade vid sista allm. ärssammanträdet hrr principaler beviljat och under år 1866 utbetalts följande gåfvor: till praktiska hushållsskolan 5,000 rdr, till det af fruntimmersföreningen för inre missionen bildade räddningshemmet å egendomen Kullen 2,600 rdr, till Carl Joh:s förs:s sparbank 750 och till af fattigförsörjningsstyrelsen utpensionerade flickebarn 1,518 rdr, summa 9,868 rdr. Bankens Tfond hade ökats med 10,099 rdr 48 öre och suppgick ultimo December 1866 till 118,115 rdr 52 öre. Vid en jemförelse mellan förhållandena under åren 1865 och 1866 visar sig att insättningarne under senare året understigit det förras med 107,547 rdr 88 öre och att uttagningssumman 1866 öfverstigit 1865 års med 102,750 rdr 24 öre, att 933 färre insättningar och 1, 765 flera uttagningar gjorts under år 1866, att delegarne ökats med 148 och delegarnes fordran minskats med 124,132 rdr 58 öre och slutligen att bankens enskilda sond ökats med 10,099 rdr 48 öre. I ordning att asgå som direktionsledamöter voro hrr J. E. Levisson, Wilh. Röhss och JA. L. Ölisch, hvarjemte hr Edv. Magnus, som varit medlem af direktionen sedan år 1850, safsagt sig förtroendet, Hr Röhss hade undanbedt sig att blitva återvald. Fyra nya direktionsledamöter måste således väljas och uteågos dertill: hrr Levisson och Ölisch (återvalde) samt E. Delbanco på 4 år och hr James Gibson på 3 år. Till direktions-suppleanter utsågos hrr J. Kjellberg och O. Kylberg samt till revisorer af 1867 års räkenskaper: hrr Dav. Gibson, Chr. Arvidson J:or och W. Ryding och till revisors-suppleant hr A. Fröding. De afgångna direktörerna hrr Magnus och Röhss invaldes till sparbankens principaler. . Af den vid samma tillfälle upplästa revisionsberättelsen för Ränteoch Kapitalförsäkkingsanstalten visade sig att insättningarne i denna anstalt under år 1866 så fortgätt, att då delegarnes behållning vid 1865 års slut uppgick till 208,995 rdr 76 öre så utgjorde den vid 1866 års slut 233,917 rdr 78 öre. Till direktionsmedlemmar återvaldes hrr D. Odelstjerna, F. T. Blomstrand, Jul. Lindström och F. Frölander. Vid sammankomstens slut tackade hr S. A. Hedlund å praktiska hushållningsskolans vägnar för det erhållna anslaget, hvarefter slutligen biskop Björck tolkade principalernas tacksamhetsskuld till direktionen. RR an D:r Satters matinee i går midd. gass för en så talrik åhörarekrets som lokalen kunde rymma. Caapels G:dur sonate, i sig sjelf en värdefull komposition, återgafs på ett så förträffligt sätt, att den väckte det lifligaste bifall. I Mendelssohns Kinderstiäcke hade d:r 8. villtälle att utveckla denna finhet i nyanseringen, denna från all affekterad sentimentalitet skilda poetiskt-känsliga uppfattning, denna så att säga sång på pianot, som sätter honom framför alla här törut hörda pianovirtuoser och kommer honom att hänföra. att elektrisera sina åhörare. Liats båda transcriptioner af Schubertska melodier återgåäfvos med den fulländade mästarens herravälde öfver instrumentet, detta beundransvärda anslag, som åt hvarje ton gifver sin behöriga tärg, denna fast vidunderliga teknik, som icke vidare känner några svårigheter. Efter utförandet af dessa stycken, som afslutade 1:sta afdelningen, inropades d:r S. under stormande bifall. Chopins båda valser, gamla bekanta för hvarje musikvän, spelades på ett sådant sätt att deras många skönheter framstodo i sin mest fulländade form och den täcka tonmålningen at matinåegifvaren sjelf, Die Spinnerinn, väckte nu som sist allmän beundran. Romansen för venstra handen ensamt, ett at dessa nummer, som fostrats af nutidens jägtande efter det mirakulösa äfven inom konsten, utfördes så, att man verkligen behöfde se, att intet underslef här begicks, itt man icke hade för sig en pianist i full; verksamhet med alla tio tangentbetvingarne. d Den nya -Göteborgsmarschenutmärkte sig o ör en rask och liflig rytm och pikanta me-is odigångar, och slutligen gaf den stora para-!s: )hrasen öfver motiver ur Hugenotterna åhö-nm arne ännu ett bevis på den solide konstnäb ens ovanliga förmåga att under de mest stor-2 nande tongångar, de mest brusande passa-d zer aldrig nedlåta sig till detta öronskäran-äir —— RESA EE .