Göteborgsposten – 20 maj 1867, sida 1

vara onyttigt att förlänga detta samtal. Återtag era tusen francs. Kännande sig understödd af Denise hade han ingen lust att aflägsna sig emellertid. Han började uppräkna med ifriga gester och mycken liflighet allt hvad det lilla hushållet skulle kunna köpa med dessa ifrågavarande tusen francs. Gång efter annan nickade Denise med hufvudet liksom för att bestyrka köpmannens ord, men Simon förblef orörlig, oaktadt det var synbart emellertid att han hade en fruktansvärd kamp att strida med sig sjelf. — Min herre sade han slutligen, — jag är mycket sjuk, och denna öfverläggning tröttar mig mycket. Jag upprepar det för eder, denna bok är icke till salu och jag ber er att icke envisas längre. Underhandlaren gjorde mine af att gå sin väg. Anländ till dörren, vände han sig om och bjöd femtonhundra francs. Ny bönfallande blick från Denise på hennes man. Nytt afslag från den sednare. Mäklaren gick. En minut derefter öppnade han åter dörren. — Två tusen francs! skrek han stickande in hufvudet genom dörren. — Lemna mig i fred! svarade Tournaire uppretad. Mäklaren stannade på tröskeln. Femhundra francs efter fem hundra gick han upp till tretusen francs. Den strid som egde rum i Simons hjerta mellan pligtens röst och önskan att rädda sin hustru, kom honom att