Göteborgsposten – 17 maj 1867, sida 1

Till följo af omständigheter allt för långa att här berätta, blef Simon satt på Clichy. Man återgaf honom snart triheten men han repade sig aldrig efter det slag han erhållit. IIans ejukliga atseende förskaffade honom afslag öfverallt. Sedan ett år arbetade han på ett kommissionskontor. Med fyrtiåtta franes i månaden, förminskade genom upp: repade afdrag för flera gångers bortovaro förorsakad af hans iilunåcende, skulle han bo, föda och kläda två personer och ett barn, halla amma för ett annat, betala läare och anothekare, och göra afbetalniugar på sina skulder. Beräkna nu huru mycket desse stackars menniskor kunde och borde gifva ut för sitt uppehälle för hvarje dag. Ett enda ögonkast på deras rum var tillräckligt att skära en i hjertat. Man inandades der denna oförklarliga lukt af fukt, mögel, instängalhet, som Balzac Simpel benämnde snusklukt, som tyckes oskiljaktig från dot skickligast och ihärdigast bekämpade cländet. IIvad betraffir madam Griboulots möbler skulle en spekulant ej hafva gifvit sextio franes derför. Till golf söndriga tegelstenar; väggarne strukna med kalk fordom hvit nu cattrad med gulaktiga fläckar och randningar af en odesiderad grå färg; taket snedt och af bräder, till möbler en säng af måladt träd, en gammal korgvagga för den lilla, två halta stolar, ett rankigt bord, ett spräckt tvättfat jemte en butelj, görande tjenst som vattenkarasio. Ea annan butelj ersatte ljusstaken. Det var allt.