Göteborgsposten – 17 maj 1867, sida 1

.A ———— Prins Oscar i Paris. I Opinion Nationale för den 12 d-:s lises följande för vårt land särdeles smickrande uppsats, hvilken anvisar cn väg, der den svenska ångbåtsindustrien möjligen skulle kunna bereda sig en ganska vacker framtid, om söretagsamhetsandan icke för mycket slumrar: Ett intressant experiment egde rum i går på Seinen. Det gällde att visa de båda små ångsluparnes (från Lindholmen) gång och snabbhet, som hitkommit från Stockholm till verldsutställningen. Prins Öscar af Sverige, president för den svenska utställningskomiten, hade sagt sig vilja deltaga i den föreslagna uttärden. Inbjudningar hade gjorts blandmedlemmarne af den kejserliga kommissionen och at den internationela juryn, såväl som inom pressen. Vi ha bemärkt hrr Michel Chevalier, Cervais (från Caen), Focillon, de Chancourois, DOnuat. Menier, Petin (stor jernsabrikan9). Oscar de Watteville. Emile Girard, Henri de Parville, Bergier, Monnier etc. Den svenska legationen var der äfven representerad. i lr Fahnehjelm, konungens af Sverige kammarherre, konglig kommissarie vid ututställningen, utförde under uttärden värdskapet med en gästvänlig gråce, som förskaffat honom många vänner. Flera svenska damer, trotsande värmen, förhöjde med sin närvaro denna nautiska promenad. Kl. halt 2 afgingo de båda ångsluparne Sophie och Mathilde, bärande svenska nationalflaggan å aktern, från Jenabron. De ilade snabbt mot Saint-Cloud med prinsen och hans gister. Deras medelhastigher är 8 eng. mil i timmen, eller omk. 11 knop, såsom våra sjömän säga. (ll är följer en beskrifning öfver de svenska ängsluparac i allmänhet, hvars återgitvande ej kan intressera våra läsare). Dessa båtar skulle här i Paris ha stor framgång: formen är elegant, enkel och smakfull; de intaga ej stor plats, åstadkomma hvarken bulier eller rök och kosta ej mycket i underhåll. I går gingo de till Saint-Cloud; de inbjudna stego i land och inskeppade sig, efter en promenad i parken, åter till Sövres, hvilket ej hindrade dem trån att vara tillbaka kl. 3. Prins Oscar var mycket förekommande och artig; han gjorde affärden på den ena båten och återfärden på den andra. Ilan bar i sitt knapphål Hederslegionens röda band, jemte ett trefärgadt band, som gjorde de närvarande mycket nyfikna; man erfor slutligen, att detta band tillhörde en räddningsmedalj, som prinsen törvärfvat sig i Nizza, då han med fara för eget lif räddado en hel familj, som bortfördes at en skenande häst. På hemvägen bjödos förfriskningar omkring bland de resande, och hrr OScar de Waueville och Girard töreslogo en skål för prinsen och den svenska gästtriheten. Peinsen tackade. Tillåt mig, mitt herrskapr, sade han, tömma en skål for Frankrike, som jag älskar, jag vågar säga det, lika mycket som j. IIr Påtin föreslog derefter en skål för Sverige och den svenska industrien. Vi hatva af flera skål ansett oss böra omständligt redogöra för denna korta uttärd: törst och främst derför att ångsluparne, om hvilkas goda och enkla konstruktion vi kunnat öfvertyga oss, synas oss vara ett beqvämt och ekonomiskt befordringsmedel, som det skulle vara förmånligt att få infördt i våra parisiska vanor, isynnerhet nu då utställninsen föranleder en sior trafik just i riktningen af flodens lopp och då alla menniskor klaga ölver de besvärliga transportmedlen. Dernäst anse vi oss böra omnämna en sak, noml. den vänskapliga karakter, som de förhållanden städse törete, i hvilka vi transmän kunna konma i beröring med svenskarne; det råder mellan de båda nationerna liksom en naturlig sympati. i Bu litet land, men ett stort solk!, sade; någon häromdagen med rätta om Sverige. Det är i sjeltva verket icke etter den plats le upp-aga på jordklotet, som nationerna: böra mötas, utan efter den plats de intaga i; his:orien. TT Stam ARR utan att 8rHS Äl aass 2