Göteborgsposten – 17 maj 1867, sida 1

Andersson srån Östergötland och Petter Andersson från Blekinge bekämpade förslaget och ordade om obilligheten deraf. Flera hade redan anmält sig att bränna i höst; många hade redan bortslutat sin hösttillverkning. Stora förluster skulle genom den söreslagna åtgarden uppkomma. Jöns Päåhrsson — som nu hunnit repa mod etter det stora nederlaget i dechargesrågan — tog till ordet. Han väntade ingen rättvisa af riksdagen, sedan man ej velat respektera grundlagen och sedan man ej velat akta uppå hvad lagen bjuder. Ilan reserverade sig derföre mot beslutev huru det än blef. (skratt). Häradshöfd. Isberg skyndade fram till talaren och språkade hiligt med honom; men Jöns Pährsson var lika lugn i medvetandet att hatva sauverat sin position. Frin. v. Schulzenheim talade ock varmt emot tillaggsasgften i de nårdast beskattades namn. Isan bler rörd vid tanken på det sorestäende grundlagsbrottet. Professor Ribbing redogjorde för 61 5 TReg.-lorm:s innehåll och visade att den icke olor otverträdd. — Instämmer! ljöd det i salen. Carl Ivarsson, Ola Jönsson, Wigart m. fl. hade visserligen röstat emot tullocn bränJvansalgittsförhöymugen men stannat i minoristeten. Nu borde man taga saken som den är och ihågkomma att någan gällde: skall den beräknade statsinkomsten ernallas eller icke? Punkten bifölls med 111 röster mot 33. Tilläggsalgiften å socker, kaffe och tobak satt utgå så snart ske kan, mötte ej motstånd. Men i afseende på vapenskattens utgörande soch tördelning uppkom strid. Den hade foreslagits skola utgå med 900,000 rdr och utdebiteras enligt andra artikeln i Bevillningstörordningen. Frih. Liljenerantz och assessor Bergström hade deremot töreslagit, att denna skatt skulle utgå med hälften 1868 och andra hältten 1869. Riksgäldskoatoret kunde under 1868 törskjuta hvad som ersordrades till vapenuppköp. Grelve Posse invände, att den som t. ex. hade sastighet värd 10,000 rdr skulle i vapenskatt erlägga 1 rdr 50 öre och trodde ej någon särdeles lindring bestod deri, att två är tå utbetala 75 öre. Flera talare af s. d. bondeståndet — jemte hr Key — påyrkade, att de, som sorterade under 3:djo och 4:de aruklarne, borde afven deltaga i vapenskatten. Då kom älven privatbankerna att så en liten påkänning för sin sedelutgilningsrätt. Yrkandet bekämpades at andra, på giltiga skäl, och rönte ej medhåll af kammaren. Lojin. Ridderstad sade sig med oro skola möta sma kommittenter. De skulle förebrå nonom att alla skattetitlar blitvit förhöjda. Medel till vapenanskastaingen hade bort åstadkommas genom lån. Man skulle ej tacka för de vapen so.u köptes genom skatteutpressning. Han nedlade en högtidlig protest mot detta beskattningssätt. Rektor Widell svarade härpå, att valmännen längt itrån att vredgas skulle skyldra gevär för representanterna, som satt dem vapen i hand till fosterlandets försvar, och vore alls icke rädd att komma hem. — Skallande bravo! — Dermed asslöts debatten ocu vid votering bitolls utskottets förslag. Kammarens sammanträde bevistades at hela statsrådet. Under hela eammantradet såg man en mängd ledamöter utbyta totograsiporuätter med och taga sarval at hvarandra. käåuman Björck hade tör ett större antal riksdagsmän guvit en magnilik middag. I dag ba begge kamrarno hållit korta förmiddagssammantraden, i stor brådska, och i ation halva de ar två ötverstekammarjunkare inbjudits tll plenum plenorum på rikssalen 1 morgon. Ett stort antal riksdagsmän afresa redan tidigt i morgon. Konungen lärer önskat att den högtidliga atslutningen skulle skett om Fredag, d. 17 Maj, som då blirvit en sestdag både här och i Norge; men riksdagsmännens otälighet att komma hem tog öfvernanden.