Göteborgsposten – 14 maj 1867, sida 2

Fran Utlandet. Freden är således åter för någon tid betryggad. Konferensen har åtskiljts, efter att nafva lyckligt löst sin uppgift, hvilken ej heller varit stor, alldenstunu det nn visat sig, att makterna på sorhand enats om det engelska utjemningstörslaget. tuom en månad skall fördraget ratificeras, och derefter börjar luxemburgska tästningens utrymmande at de preussiska trupperna. Fastunngen slopas och storbertigdömet torolir törenadt med Holland i neutraliserad sjeltständighet, tör hvilken samtliga stormakterna gått i borgen. Kejsar Napoleon kan således få wulltälle att gitva sitt tolk a verldsntstallningon ett lysande skädespel med idel krönta bufvuden på parterren. Konungen at Picussen och kejsaren at Ryssland, kejsaren och kejsarinnan at Österrike, konungarne af Italien och Sverige samt drottningeu af England anlända vill Faris i början af nästa månad. Drottningen at Portugal har redan kommit till den trunska hutvudstaden, stadd på väg til Italion. Det skulle varit synd om de goda parisarne, ifall ull denua grannlåt med thy åttoljande millioner burvit detta år beröfvade deras ögon och börser. Krigeis äskor ha rullat ölver och det blixtrar endast svagt vid den orientaliska horisonten. Det nordsleovigska stromolnet bryr man sig ej om, man vill ej se det. Hvem har väl också ud att tänka på de olyckliga, grymt förtryckta 200,000 nordslesvigarne, då nu en toljd at sester borjar, hvilkas picce de resistance blir en prisbelönt fredshymu, atsjungen ef sångarerepresentanter irån alla verldens horn och kanter? Nordslesvigarnes klagoskri dör bort i denna monsterkonsert och Polens dotva rytanda endast sörhöjer eftekten. Fransmannan skola akatta sig iyckliga öfver att ha sluppit ifrån ett blodigt krig, och när man är lycklig, är wan ofta tjelivisk: man glömmer så latt de olyckliga, som dock satt sitt sista hopp till dem, som ännu kunna föra svärdet Åmor eu idå! sen de nu kränktas tid kommer väl — Frankrike har ej glömt, hvad Napoleon III bar gömt. Den luxemburgska frågan är, emellertid undanträngd tillsvidare ur dagspolitikens anteckningsbok, och utlandsrelerenten nödgas åter ölvergå trån kanastöperict till det endast torra referatet. Först de i går anlända utrikes tidningarne ha något att förmåla om det stora reformmötet i Hydo Park i Englands hufvudstad. I ett biet deritrån skritves: -Talarne voro bisaker, åt hvilka egnades föga uppmärksamhet; hulvudintresset låg i rättsfrågan, avilken svätvade som ett osynligt något ötver scenen, och näst denna i det synliga något, i den uti sin fulla vårprydnad ståendo parkens scenci med det blandade sällskap, som infunnit sig på. dess vidsträckta gräsplaner. Oron för något ovanligt hade under dagens lopp mycket lagt sig, sedan det olifv.t oekant, att hela den styrka af polis, infanteri, kavalleri och artilleri, som regeringen låtit uppstäfla i parkens omkrets, icke skulle användas mot deltagarno i detta meeting såsom sådana, utan endast, mot tillälliga orostiftare. Derför tumlade ännu kl. 3 och senare många menniskor, hästar och kipager omkring på parkens skuggiga gånsar, ehuru de enligt pressens varningar hade sort hålla sig på alständ. De mindre bemedade, ovanliga gästernas lugna hällning ingaf