Göteborgsposten – 13 maj 1867, sida 1

m33333i fattade guldarbetaren Celestin vid strupen och kastade honom så kraftigt baklänges, att han föll nästun sittande på ett närbeläget bord. I . Att uppresa sig och störta sig på sin fiende med raserict och häftigheten af ett vilddjur, blef för Celestin en ssekunds verk. Med stadiga ben, ena foten framför, armbågarne mot I kroppen och händerna knutna enlig: boxares reglor, parerade arbetaren med högra armen första slaget af Rosenknoppen. Sedan gaf han med den eenstra knytnäfven, som svängdes med en stälfjeders styrka och hastighet, banditen fem eller sex slag, apylicerale nedifrån uppåt, som förblindade den eländige. Med ögonen blåslagna och ansigtet i blod, vrålande af rascri och smärta, samlade Colestin sina krafter till ett språng, för att störta sin fiende på strupen. Två eller tre slag endist med venstra handen kastade honom åter baklänges utan att guldarbetaren hade ändrat plats. En surin! en surin! knif) utropade banditen sökande omkring sig på borden. Då han icke fann någon knif till hands förnyade han sitt anfall och med ansigtet blodigt, hädelse på länparne och munnen i fradga kastade han sig med sänkt hufvud mot guldarbetaren. Man hörde tre eller fyra slug fällas liksom af en hammare, sedan såg man åkaren svigta och falla. En åska af applåder helsade hans fall. Flera röster lyckönskade Leonard.