Göteborgsposten – 13 maj 1867, sida 1

Article Image
ätande riksdagsmän i dag som i g enda främling med distingeradt utseende. Ma måste bli förtviflad ötver denna eviga enfot mighet. På matsedeln förekom intet som be hagade honom. Han kastade vreda blicka på uppassaren, men fattade dock ett raskt be slut 1 det han sade: För att icke dö at svä måste jag göra våld på migr. Isan gre sig an, och förtärde just icke med synbar svå righet tem rätter och en halt butelj Macor han drack kaffe och intog en stor munklikö wen han blef allt vresigare — och vi ski Ådes åt. Två dagar deretter mötte jag honom åtot igen på Norrbro. Hvilken förändring had han ej undergått! Han såg glad ut, nästa hänryckt, hans gång var elastisk och liflis han bar sitt hufvud med en betydlig lutninj bakut — han hade blifvit tio år yngre p dessa två dagar. Jag var der i gär-, ropade han till mi; och hans ögon blixtrade; vallt lyckades för nåssligt, allt var charmant. Jag skall di i morgon, jag skall dit hvarje gång iillavi dare. Jag förstår icke hvad du menar. Tal: tydligare, om möjligt är. Vet du då icke att Afrikanskan gafs går på k. teatern, att den gjorde furore, at den är en bändelse at omätlig betydelse, der största som inträffat på flera år, att den är utstyrd med större lyx än i Paris? Se här mina händer, de äro ännu svullna och rödsprängda, så applåderade jag. I detta ord äg en stor triumf för den kungliga direktionen, Då Afrikanskan så slagit an på hr X. kan ni lätt finna att nämnde direktion vunnit en lysande seger — tillochmed ölver andra kammarens Jöns-Pährsonider. Till och med konstberidarne äro förstummade, om de annara skulle vara benägna för att uttala ett litet men. En god plats till Afrikanskan står i högre kurs än åtskilliga ångtariygsaktier. Biljetterna äro uppskritna för flera representationer i förväg. Papporna lemnas ej i ro at mammorna och döttrarne: -Söta pappa, heter det, gör heldre hvilka inskränkningar som heldst framdeles, men låt oss få biljetter till Afrikanskan!Hr Ahlgrensson, den utmärkte dekorationsmälaren, hr Lindström, den anillrike maskinisten, äro begge dagens lejon. Sannolikt bli deras porträtter snart synliga i Ny Illustrevad tidning. Så till vida är nu allt godt och väl. Men på högsta ort äro bekymren stora för konseljens komplettering, ty chefsplatsen både i fi kansoch krigsdepartementet är nästan vakant. Äfven om statsrådet Lagercrantz lyckas gå genom sin svåra sjukdom, så tillåta icke lrarne att han får återtaga den mödosamma vortföljen, som bröt hans ovanliga arbetsförnåga och berotvade finansdepartementet en nik chef. Om ej så skett, så skulle man snart afva erfarit att han väl fyllde sin plats. Han ar dock i hög grad blifvit orättvist bedömå. lan fordrade genast att han skulle vara en ka utmärkt finansminister som företrädaren. lan glömmer att äfven denne satt helsan till id denna hefattning. Man har nästan med kadefröjd sagt, att hr Lagercrantz tog sig atten ötver hutvudet:. Denna utlätelse är ka otacksam som oädel. Den är tillika afträckande för dem som kunna bli hans efrträdare. Man har på sista tiden talat om groscindl. C. F. Weern som den blifvande finansinistern. Jag tror att detta rykte saknar und. Hr Waern är en utmärkt represennt, med stora statsekonomiska studier; han ulle derföre blifva en passande finansminier, om ej förhållandet vore att på denna ets fordras mycken embetsmannaroutine. Förlandet är enahanda med alla departementsoferna. Man behöfver blott taga kännodom den otantliga mängd ratgjorda mål som Posttidningen uppräkvas, mål med hvilka partementscheterna icke borde sysselsätta men hvilka grundlagen ålagt dem handga och för hvilkas behöriga afgörande de Tansvariga. Det är detta olidliga detaljvete, ständigt tillväxande, som för hvarje I Sc ng ökar svårigheten att erhålla statsråder. iu årliga riksdagarne upptaga en betvdlig sa al deras tid och splittra deras arbetstry tt. Sat Nu berättas att Jandshöfd. i Linköpings nt

13 maj 1867, sida 1

Thumbnail