Veckokrönika. Så sött, eller hvad en fredskongress kan uträtta — enligt Globe. — Misstroende. — Ett hotande moln försvunnet. — Följden af att vara närsynt, skizz från uutiden. — Också en ursäkt. — IIuru man gör expeditioner i våra dagar. — Ett afslutande. Månne för alltid? — Publicistisk takt. — Huru man äfven kan springa i luften. — Infall. — En gryende talang, framtidsförhoppning. — D:r G. Satter i hufvudstaden. — O vänd till oss tillbakal!4 — Konsert i Mölndal. — Pikar härs och tvärs eller andan i svaret å en vattenfråga. Fredskongressen skall alltså ha lyckats i sina aktningsvärda bemödanden att hålla den tyske Michel och den galliske tuppen — ör nen förlåt! — ifrån hvarandra! Luxemburg, den feta ostkanten, hvarpå de båda i hast fått en så rasande Heisshunger, kommer forttarande att på det europeiska smorgårdsbordet figurera som veritabel holländsk aptitsost, verldsutställningen skall icke göra fiasco, all verldens monarker skola i frid och endrägt i svenska afdelningen kunna tömma ett glas af det Cederlundaka freds-elixiret, denna ligueurl.