Göteborgsposten – 10 maj 1867, sida 1

re, men dock långt ifrån tilltredsställande. Skunaden i åsigter mellan trih. Knut Bonde, som ville blifva, och rektor Siljeström, som blef representant för Södertörn, är numera ingen, eller ganska ringa — på sin höjd den, att frih. Bondes åsigter uttalades före valet, nr Siljeströms changement i äsigter egde rum efter valet. —— i Gör man nu den frågan: bar jordbruksutskottets ganska mödosamma arbete varit resultatlöst? så blir svaret derpå nekande. Utskottet har bevisat att orsakerna till det betryck hvari så många at våra landtmän befinna sig, icke äro de som protektionisterna uppguvit, och att botemedlen icke heller äro de som protektionisterna töreslagit. Det torde snart visa sig att dessa skola förkasta den törtjensttulla utredning at orsakerna till förlägenheten, hvilken utskottet åstadkommit. För protektionisterna hade det varu lyckligt om detta utskott, som de i sin törblindelse framtvingade, icke blitvit nedsatt. De hade då kunnat skria otver terrorism och vidlyftigt ordat om allt som detta utskott skolat lägga i dagen. Protektionisterna hafva under hela riksdagen varit förföljda af en grym otur. Deras spådomar hatva icke förverkligats, deras planer hafva öfverkorsats, och nu till sist talla de på sitt eget svärd. Andra kammaren har i dagens sammanträde behandlat försvarsutskottets nya betänkande. Den majoritet som vid förra ullfället alltför oförbehållsamt lade sin egoism i dagen, bar nu kommit till bättre besinning, och medverkat till beslut som under förhandenvarande omständigheter kunna åstadkomma resultater, som icke i andra länder ådraga oss skam och åtlöje. Huru bördan af indelningsverket på rätt visa grunder skall kunna aflösas, blir ett stort problem för den blitvande krigsministern.