Göteborgsposten – 9 maj 1867, sida 1

afseende på försvarsutskottets afgifna förslag till armens omorganisering och ärendet åter upptagits till förnyad behandling inom samma utskott, har detta nu redan ingifvit nytt betänkande, hvari föreslås: att den föreslagna bestämmelsen om, att stammen skall bestå af dels värfvade och dels indelta trupper, skall anses hafva förfallit, alldenstund K. M:t icke lärer underlåta att i den blifvande organisationsplaoen för armen föreslå, på hvad sätt stammen skall vara sammansatt; att K. M:t täckte:, ettersom en väsendtligt unsträckt allmän värnepligt möjligen icke kan genomföras med bibehållande af indelningsverket i dess nuvarande form, låta utreda och vid upppörande al förslag till armsens omorganisation taga i ölvervågande, om och på hvad vilkor det nu på roteoch rusthallare hvilande besvär må kunna lindras, eller ock aflösas, samt jemväl på öfriga samhällsklasser ordelas; alt hvarje svensk man från och med året näst elter det han fyllt tjugo är till och med det ar, da han uppnår femtio års ålder, är skyldig att deltaga i saderneslandets försvar samt att, utan räv UIl fi köp eller lega, underkasta sig den derför erforderliga öfning; ö att från denua skyldighet ingen annan befrielse må ega rum, än den som betingas al sjukdom, vanförhet eller af do synnerligen vigtiga skäl, som elter K. M:ts framställning, riksdagen kan komma at antöga; att vanfrejdad person har skyldighet, men ej rätvighet att deltaga i landets försvar; att den allmänna värnepligten sullgores dels i bevärmgen och dels i landstormen; att beväringsskyldigheten vidtager äret väst efter det den värnepligtige fyllt 20 år, samt varar till och med det år, då han uppnår 26 ars ålder: att varnepligtig från utträdet ur beväringsåldern till och med der år, då han uppnår 50 års ålder, ullhör landstormen, som bör organiseras länsvis i kompanier och bataljoner; att landstermens fyra yngsta åldersklasser bilda krigsreserven, sem bör ordnas på sjelfständiga afdelnangar, och hvilken till aktiva armeens förstärkande icke får utgå, förrän beväringens alla aldersklasser inom samma ort blifvit uppbådade, samt ej heller må utan riksdagens hörande utom de förenade rikenas gränser användas; att i landstormen i krigstid ingår hvarje man inom beväringsaldern, som icke är på ann:t sätt till rikets försvar uppbådad; att riksdagen måtte hos K. M:t anhålla, det K. M:t, ester pröfning af de grunder till armns organisation, hvilka i detta u låtande blifvit anförda, behagade låta uppgöra och framlägga för riksdagen fullständigt förslag till försvarsverkets organiserande. Utskottet har derjemte stått fast vid sin begäran, att riksdagen måtte medgifva bevaringen längre utsträckt omingsud. Attonbladet torordar äfven detta och säger med fulli skäl: Såsom sakerna nu stå, skulle en betydlig del af vär vapenföra betolkning föras såsom offer till slagtbänken och strömmar af blod förspillas, innan i lyckligaste fall det årerstående stridbara manskapet i krigets hårda skola lärt sig att kämpa. Vi instämma fullständigt i dessa kraftiga ord at A.-BL, hvilket helt säkert hvarje svensk man med fosterlandskärlek skall ull fullo underskruve: Man har sagt, att ett parti inom andra kammaren skulle vilja i sammanhang med öttiga operationer bringa hela denna sak till att stranda. Men vi vilja, vi kunna icke tro något sådant. Vi höra icke till dem, som klandra att partier finnas; de äro nödvändiga inom det politiska lifvet; vi ha kämpat och skola utan tvifvel framgent tä kämpa med parti och mot parti; men det säga vi ur djupet af vårt hjerta: Ve den, som gör fosterlawleis försvar till en partifråga, underorunad smärre intressen! Ve den, som gör srågan om möjligheten för nationen att med egen kraft värna siu lif beroende at partimanövrer ! Må ingen göra sig falska föreställningar om landets allmänna mening i denna punkt. Det kan väl hända, att en och annan representant bland sina kommittenter eller andra personer, med avilka han kommer i beröring, kan påträffa någon, som är så fullständig och otörsynt materialist, att han förklarar att det må gå med land och rike huru som helst, att det till och med gerna kan bli ett lydland, ett trälland, om blott hans enskilda initressen icke trädas för nära; men en sådan lumpen och cynisk uppfattning är gudskelof icke den, som kan kallas den allmänna opinionen i vårt land. Våren. De länge efterlängtade första vårdagarne ha ändtligen kommit. I förgär och i går strålade nemligen vårsolen klar och varm, ja, luften var, oaktadt temligen starka vindar begge dagarne blåste, så ljum, att termometern i skuggan visade ända till 4 17 å