Göteborgsposten – 8 maj 1867, sida 2

berg, MnVUIIKens stal upptog skuld 95, 140 10d1 och tillgång 63,274. deribland tastighet i värde upptagen till 56,000 rår, Fran Utlandet. Den vigtigaste underrättelsen för dagen uti från är den, att Frankrike tyckes allljemt rusta hvilket antyder, att man vid Seinen oaktad allt konferensprat icke fäster synnerlig tillit till fredsförhoppningarnes förverkligande. Ock. så känna alla fondbörser inverkan deraf, i det marknaden å desamma åter är eflau?, tör att sannolikt snart bli orolig. Enligt bref trån Paris till Köln. Zeit., tror franska krigsministeriet framgent icke på fredens bevarande Det heter nu till bekräftelse derpå, att ej allenast reservmanskapet at 1866, utan äfvon reserven tör 1865 och 1864 skall bli inkallad, och vidare att kavalleriet skall utrustas till krigsstyrka och etter en ny organisation. På den franska ostbanan ba under de närmaste 14 dagarne beställts flera nattäg, med hvilka artillen och krigsmateriel skall transporteras till granstastningarne. Till Strasbourg wans porteras ofantliga massor krigsmateriel. En annan korresp. till samma blad meddelar, att reservmanskapet at 1864 och 1865 taktiskt redan inkallats i de franska provinserna. Trupperna i lägret vid Chalons skola ökas ända till 30,000 man. Bismarcks blad Nordd. allg. Zeit. säger å sin sida, att hästuppköpen för fransk räkning alltjemt fortsättas i stor skala. Detta år föga lugnande underrättelser samtidigt med kontereusens öppnande, hvilket, såsom bekant, egde rum i går, tuslän de egentliga diplomatiska törhandlivgarne avtagligen icke komma att börjas före den 11:te och 12:te Maj, på grund af vissa förberedelser, som måste föregå det egentliga konferensarbetet. Opinion nationale antyder i ett af sina senare nummer en dylik konventionel omständighet, som kan ge auledving till ej ringa schism redan i begynnelsen. Det transka bladet säger neml., att Preussen sannolikt skall på konterensen uppträda i nordtyska förbundets namn, men ett erkännande härat skulle å makternas sida vara detsamma som att erkänna allt hvad som timat under år 1866. Men det finnes en punkt i Pragertreden, som ännu icke utiörts, neml. den som garanterar den nordslesvigska befolkningens rätt att bestämma, huruvida den vill återkomma till Danmark eller icke. Om derför makternas representanter skall sammanträda, utan att uppmana Preussen att utföra denna bestämmelse, skulle de brista i upptyllendet at sina forpligtelser. Skulle de återigen icke begära, att Preussen i detta fall uppfyller sitt löfte, men likväl tillåta det representera nordtyska förbundet, skulle de lemna sitt tysta bitall till nämnde fördragsbrott. Att Frankrike, lika litet som Italien, England och Österrike, skola göra sig skyldiga till en sådan förseelse, derom kan man väl vara öfvertygad. Det är således icke utan skäl som Bismarcks organ på sitt vanliga fräcka och ötvermodiga sätt, då det gäller en mindre stat, uppträder för att söka advocera rätt åt Preus sen att fortfarande hålla Nordslesvig qvar i sina klor, sägande bl. a.: Det är för visso det aldra billigaste afseende, som preussiska regeringen kan begära, då hon fordrar, att man åtminstone först bör vänta, tills den nya politiska organisationen genomförts innan man låter Preussens nordligaste undersåter afgöra, om de vilja sluta sig till den preussiska stormakten, hvaraf de kunna vänta en valsignelserik utveckling, eller till den obetydliga stat, som förut var deras fädernesland. Det tyekes vara dubbelt skäl att begara ett dylikt afsvende, om man tager i betraktande det våld, som denna lilla makt under en följd al år användt, för att framtvinga en välvillig stämning för densamma hos denna befolkning. Det genom denna daniseringsmetod framaflade 8. k. danska sinnelaget, hvilket endast utgöres af hat och fruktan, försvinner nu ogonskenligen (!!). såsom en slesvigsk (d. v s. preussisk) organ, Flensb. Nordd. Zzeit., nyligen framhållit, och den forna stämningen bortdunstar i samma grad, som man af egen erfarenhet lär sig käanun de tyska förbållandena, hvilka skildrats sasom sa fruktansvärda Tyskland skulle i eanmng visa en oförsvarlig orättvisa emot sig ojelft, om det skulle med öfverilad hast afbryta den process, hvarigenom den nordslesvigska befolkningen rensas från den åsigt, som man förut velat med makt inplanta hos densamma, — om det med andra ord hastigt skulle uppgifva sina daniserade undersåter i Nordslesvig, för att visa sig sjelst fogligt mot en makt (Frankrike), som ej gör några synner liga samvetsförebräelser öfver att vilja samtidigt tillvälla sig en landsdel, som obestridligen är af tysk nationalitet. Detta är ju en sormlig utmaning i synen på Frankrike, som göres direkte intresseradt i uppfyllandet at pragerfredens art. V. Att Frankrike skall å konterensen taga saken ad notam, är lätt att förutse. Oupphörligt mötas