Göteborgsposten – 7 maj 1867, sida 1

— — —— skottet, som anser att densamma ej kan med nuvarande medel afnjelpas — vare sig man betraktar de i så hög grad förökade lagsökningarnes och konkursernas antal samt iastighetsköpen efter utmätning eller konkurs, de i allmänhet under de senare åren betydliga pensninguttagningarne ur sparbankerna, den iilltagande emigrationen och det, åtminstone inom åtskilliga län, förökade antalet af tattiga, äfvensom af kringstrykande sysslolösa personer, tabrikernas och mauutakturinrättningarnes långsammare fortskridande mot hvad förhallandet var under förra decenniet, metalliska kassans och utelöpande riksbankssedlarnes högst betydliga fallande eller jordorukarens al allmanna hypoteksbanken icke ullfredsstallda behot af förlagsoch rörelsekapital. Orsakerna härtill har utskottet funnit uti samma omständigheter som dem afven vi för vär del flera ganger tramhällit, neml. i jordbrukets egen snabba utveckiing (hvilken naturligtvis för en tid bundit stora kapitaler), spekulationslusten manien?) i tast egendom, de tillgangliga rörelsemedlens användande på en mängd improdukuva föremål, de storartade Jernvägsarbetena och såväl inre som yttre ogynnsamma konjunkturer, beskattningssystemet, bankoch kreditlagstiftningen samt begagnandet at krediten. Utskottet tror dessutom, att den friare tullagstiftningen ätven skadat jordbruket, emedan den varit på detta område for litet sorberedd och derigenom vållat en mängd rubbningar och olägenheter. Utskottet anser sig dock böra erkänna, att denna vär tullagstittning är itill principen sann och riktig, att uden för densammas införande var inne och alt en återgång till det forna förhallandet härutinnan icke torde vidare ens böra ifrågasättas. För afojelpande af detta onda uttalar utskottet endast några önskningar, utan att i något afseende bestämdt formulera desamma. Dessa önskningar ga i der väseutliga ut derpå, att regeringen skall taga vissa önskningsvis framställda förslag i betraktande och å sin sida till ett bluvande riksmöte inkomma med propositioner häröfver. Det afsedda praktiska ändamålet med utskottets villsättande är således hänskjutet till en mer eller mindre aflägsen tramtid, och det var hvad man kunde förutse; men den omedelbara fördelen skull landet dock ha at dess arbete, att nemligen vär allmänna materiela utveckling blir ånyo belyst och detta i en dager, som ingen skall kunna beskylla för blomotermalning. Utskottets betänkande förevar i går i kamrarne. Hurudan utgången der skall bli, bör ej vara svårt att tänka sig. Kollekten vid Missionssällskapets högtidsdag i Domkyrkan sistlidne Bönedag d. 5 d:s utgjorde 97 rdr 74 öre, samt från en anonym genom hr domprosten P. Wieselgren 100 rdr; tillsammans 197 rdr 74 öre. Telegrambesordringen till Gotland. Enligt at telegratstyrelsen utfärdadt cirkulär, komma de telegrammer som skola afsändas ull Wisby, att, intilldess den brustna Gotlandskabeln hunnit iständsättas, befordras från Stockholm med post, som atgär Onsdagar och Lördagar på middagen, intill d. 15 d:s, och sedermera Onsdagar, Fredagar och Måndagar. Illustrerade tidningarne för sistl. Lorlag innehålla bl. a.: Den gamla: Den ryska restaurationen å verldsutställningen (m. pl); Natursångaren, poem af Isidor K. m. m. — Den nya: En Jemtlandsbrud (m. pl); Utsigt if Arboga (m. pl); En Bacchi hjelte (m. 12 bilder); Rebus m. m. F. d. ångf. Särö, som nu blifvit omdöpt till Oldevig (efter länets t. landshöfling), skall, som forut omnämndt, underhålla en daglig förbindelse mellan Karlstad och Kristinehamn och dymedelst bilda en länk mellan ankommande och afgående jernbantåg på Nordvestra stambanan. Fartygets turer blifva så ordnade, att algängen från Karlstad sker så tidigt på t. w. att det inträffar i Kristinehamn före snälltågets atgång och återvänler trån sistn. stad efter tågets ankomst dit. Förste Maj. Från alla delar af lans let inlöpa likalydande boerättelser om det ruskväder, som utmärkt vårmånadens första dag. Ötverallt har det fallit mer eller mindre — —;— f2—— T rmr——