församlingen om, att den luxemburg-ka fyägan blitvit föremål för underhandlingar mellan stormakterna. Dessa underhandlingar halva sedan dess med ifver fortsatts och ledt till vigtiga resulfater, med afseende på hvilka regerivgen, under erkännande af församlingens berättigade oro, icke vill underlåta att lemna upplysningar. Österrike, Frankrike, Eugland, Preussen och Ryssland hafva öfverenskommit med konungen af Holland om att genom en konferens lösa svårigheterna vid den luxemburgska frågan och ordna den internationela situationen genom Luxemburgs neutralisering. På inbjudning frånf konungen af Holland skall konferensen sammanträda i London d. 7 maj. De hittills mellan samtliga regeringarne utvexlade åsigterna afgifva en borgen för, att lösningen skall motsvara de resp. makternas intresse och värdighet samt befästa den europeiska freden. Troget sitt hittills följda handlingssätt, skall regeringen i ett lämpligt ögonblick medela församlingen konferensens resultater. Man synes i Preussens officiela kretsar börja känna eu viss orolig stämmning med anledning at Pragerfredens hittills icke uppfyllda bestämmelser. Bismarcks tidningar yttrar c. ex. i afseende på art. V i nämnda fördråg, om Nordslesvig, att det är uteslutande öfverlåtet till Preussens afgörande att bestämma tidpunkten, då den skall sättas i verket och omfånget för densamma. Preussen skall uppfylla sitt löfte om en fri omröstning; men det gör blott anspråk på det aldra billigaste atseende vid detsamma, då det önskar att man först och främst skall vänta, åtminstone tills den nya politiska organisationen (i Tyskland?) definitivt genomförts. — Sedan tår Danmark nog vänta!