Göteborgsposten – 6 maj 1867, sida 2

ville nemligen i denna garanti se en borgen för att Tysklands säkerhet skulle betryggss oaktadt utrymmandet. Hitintille är det visserligen godt och väl; men nu återstår utt veta, hurudan denna gaIranti skall vara, om Frankrike och Preussen öfverensstämma deri och om de neutrala stormakterna äro redo att ikläda sig denna garanti, hvilken i alla händelser måste vara mer eller mindre illusorisk. De skrifna fördragsenliga förpligtelser, som hittills utgjort grundvalen för Europas offentliga rätt, ha sedan år 1863 förlorat mycket i anseende och vigt; icke desto mindre skall ett fastställande af andra garantier stöta på hinder, hvilka kanske kunna visa sig alldeles oötvervinneliga. Inom engelska parlamentet har Griffith också redan interpellerat utrikesministern i sseende på denna garanti, hvarå lord Stantey genmälte, att alla anordningar i afseen.e på denna sak måste öfverlåtas till konferensen, hvarjemte utrikesministern erinrade interpellanten om, att Luxemburg under de sista 28 åren, sedan 1839 års fördrag ingicks, stått under en europeisk garanti, i hvilken äfven England deltagit. Å konferensen skola Ryssland, Österrike, Preussen och Frankrike representeras af sina vid londonerhofvet anställda gesandter. Konungen at Holland ditsänder sin utrikesminister, hr van Zuylen, och sin minister för Luxemburg, hr v. Tornaco. England skall representeras af sin utrikesminister, hvilken ätven skall, såsom sig bör, intaga ordförandeplatsen. England har också gjort mest för att bringa konferensen till stånd. Konferenser äro nu en gång den engelska politikens svaga sida, sastän den haft otur med desamma. En korrespondent från Paris till Börsenhalle säger, att Englands ombud skall på konferensen söka att så den af Preussen begärda garantien lagd deri, att Luxemburg förenas med Belgien, hvilket visserligen förut afböjt ett förslag derom, som gick ut derpå, att Belgien skulle i ersättning afträda ett visst landområde till Frankrike, men nu kanske skall förmås ingå derpå, eftersom afträdelsen bortfaller. Preussen skall naturligtvis ingenting ba emot att Luxemburg öfvergår till Belgien, för att derigenom korsa Frankrikes och Hollands planer; men antagligen akall hvarken Frankrike eller Holland ingå derpå. Det förra skall hänvisa på nödvändigheten af en folkomröstning, hviken dock kan på förhand antagas skola utsalla emot planen. Konungen at Holland skall ej utan ersättning lemna ifrån sig landet, med hvars afträdelse till Frankrike han var så nära att betrygga sitt lands säkerhet mot Preussen genom en allians. Läsaren finner häraf lätt hvilka svårigheter som upptorna sig för konferensen, i trots af Moustiers fredsandande sörhoppningar, isynnerhet som det är ganska tritvelaktigt, om Preussen skall åtnöja eig med blott skrifven garanti och om Frankrike skall ingå på någon annan. Emellertid rycker afgörandet med hva:je minut närmare, och kongressens fysiognomi redan i dess början skall ådagalägga, om berget skall föda någonting mer än en råtta. De franska och preussiska tidningarne beskylla fortfarande hvarandras regeringar för att alltjemt fortsätta med sina rustningar. I Frankrike äro nu regeringen och lagstiftande kårens vederbörliga utskott ändtligen komma till ett slut i afseende på armöretormen. Förlicen mändag sammanträdde utskottot i närvaro at ministrarne Rouher och Niel. Dessa båda sökte ännu en gång rädda regeringsprojektet, som dock blef ganska betydligt kalsatradt. Rättigheten att lösköpa sig står fast. Det mobila nationalgardet skall endast) kunna inkallas efter representationens hörande. Under det fredskonferensen bereder sig till att sammanträda i Londou, synes denna stad hotas af en stor reformdemonstration, hvilken tillochmed kan öfvergå till någonting ännu värre, Regeringen har måst öfverlemna Hydepark åt demonstranterna, och man befarar allmänt oroligheter, Den engelska regeringen sitter för öfrigt ganska löst i sadelh, men det är troligt, att hon skall bli mera fast, om reformoroligheter verkligen skulle utbryta. I Spanien ha oroligheter utbrutit. Allmän jäsning råder i Catalonien. Trupper ha skyndsamligen afryckt till det tarragoniska Campanna och Figueras-bergen, hvarest beväpnade insurgentband uppträdt under fältropet: Lefve Prim och republiken, ned med drottningen och Narvacz! I Amerika pågå, isynnerhet i NovYork, -trikes bland arbelarne, hvarigonom stora olägenheter uppstått. Arbetarne vorof: förr nöjda med sin lot; ty de fingo goda daglöner och voro säkra om ständig sysselsättning, under det lefnadskostnaderna voro jem lörelsevis moderata, så att de kunde beredaf sig en lugn framtid. Men nu är allt förändradt. Arbetslönerna äro goda, men priserna på alla litstörnödenheter ha stigit i den grad, ? —