Göteborgsposten – 3 maj 1867, sida 2

gås loSå alven denna ej mindre allvarsamma fråga: Skall storhertigdömet utgöra en del af preussiska tullföreningen eller icke? Man skall ha att afgöra, om Preussen, i händelse fästningen skulle komma att raseras, i enlighet med hvad det uttalat — efter hvad man säger —, skall vara berättigadt att af Saarlouis, redan betästadt af Vauban, göra ett nytt Luxemburg närmare intill våra gränser och utkräfva af Holland en betydande ersättningssumma, för att gripa itu med detta verk. Afven åtskilliga andra spörjsmål torde komma att resas inom konferensen, och det skall vara tillräckligt med oenighet i afseende på en enda, hvilkendera som helst, för att öfverläggningarne skola afklippas och de båda motsatta parterna åter tillgripa det yttersta argumentet, kanonen. I samband härmed må nämnas, hvad en berlinertidning berättar, neml. att samtidigt med Luxemburgs, eventuela utrymmande ett befästadt läger skall upprättas vid den gamla galliska staden Trier, hvilket skall bli ännu mera storartadt, än det franska lägret vid Chålons. De preussiska tidningarne påstå, att Frankrike oaktadt konferensen fortsätter sina rustningar med samma ifver som hittills. Nordd. allg. Zeit. påstår, att till Metz och Thionville under de sista 14 dagarne oafbrutet förts belägringsartilleri; till Marseille anlända fortfarande trupptransporter från Algeriet och i Toulon utrustas en stor del kandnbåtar. De franska tidningarne återigen påstå, att man i Tyskland rustar med all ifver. Man ser der, heter det, öfverallt hopar af unga män från landet med matpåsen På ryggen och knölpåken i hand, hvilka begifva sig åt olika riktningar till sina resp. truppkadrer. Det är således ej underligt att, enligt preussiska tidningars eget medgifvande, alla affärer afstannat i Paris, att arbetet endast pågår inom de militära verkstäderna, der det återigen drifves med feberaktig häftighet. Huru fullt beredt till händelsernas mötande Preussen är, framgår deraf, att man der officiöst låtit allmänheten förstå, att, om kriget skulle utbryta, hela den manliga befolkningen ända till fyratio år skulle kallas till vapen. I Belgien synes man icke hugad att egna sig åt tredsoptimism. Regeringen har inkommit ull deputeradekammaren med begäran om ett lån af 60 millioner, för att kunna möta alla eventualiteter, hvarjomte regeringen äfven begärt ett anslag at 8,400,000 fres för omändring af infanteriets vapen. Times säger, att man på londonerbörsen och i City är böjd för att sätta tro till ett rykte om, att Frankrike och Italien afslutat förbund med hvarandra. I Wiens diplomatiska kretsar antages allmänt, att den franske gesandten derstädes, hertig de Grammont, återkommit dit från Paris med förslag till en konvention, på det båda makterna skulle vara redo att möta allt, om ett krig blir oundvikligt. Englands utrikesminister lord Stanley har i underhuset afgifvit den förklaring, att England skall, om ett krig bryter ut, förblifva strängt neutralt. Från Hannover skrifves, att der i hemlighet bildas en konung Georgs-frikår, som vill medverka med fransmännen. Frankrike låter genom agenter efterforska, huruvida hannoveranarne skulle vilja i ett krig göra gemensam sak med 10 till 12,000 landsatta fransmän mot Preussen. En sådan agent har haft åtskilliga sammankomster med flera af Hannovers högre aristokrater. De sydtyska staterna synas äfven för Preussen vara mindre pålitliga. Så t. ex. läser man i Weserzeitung följande, hvilket väl torde ligga sanningen temligen nära: Det kan knappast vara något tvifvel underkastadt, att hofven i Munchen och Stuttgart ännu i dag hysa samma motvilja mot att ställas under Preussen som förut. Furst Hohenlohe (i Baiern) är så långt ifrån att representera den baierska dynastiens inre önskningar, att han tvärtom måste vid hvarje tillfälle betona upprätthållandet af Baierns oberoende, endast för att sjelf vara möjlig. Ministern Varnbiler (i Wärtemberg) stämmer nelt säkert bättre öfverens med sin suverän, men hvar och en vet äfven, att han för Preussen är den minst pålitlige vän, man kan tänka sig. Man skulle utan tvifvel både i Munchen och Stuttgart finna det särdeles angenämt, om man tillsvidare kunde hålla sig neutral, för att senare göra gemensam sak med Österrike. Den baierske ministerpresidenten, som hittills ej visat synnerlig skicklighet, räknar många och miktiga motståndare, hvilka just i närvarande stund intrigera emot honom; lika säkert är att sammansvärjningen mellan Wien och Min) ächen är i full gång, och att man endast af —————————76——7—7777—77 ————7——7——27——7—7——7—7————77— LA — ————— 2 —7—7