Göteborgsposten – 3 maj 1867, sida 2

— W2W —ä— — komma öfver deras läppar; hennes juveler stulna, hennes bref till Comel borta och dermed hvarje bevis om utt jag varit medveten om hennes uppdrag till Comel med hennes samtycke och afsigt. Hennes öppna erkännande af vår slägtskap skulle ej, syntes det mig, göra mycket för att förskaffa mig min frihet, ifall detta erkännande blefve gjordt; ty ehuru det kunde synas osannolikt att jag stulit min systers juveler, skulle denna osannolikhet mer än motvägas af det skenbart odisputabla faktum att jag stulit penningar som min syster ej kunde göra anspråk på såsom sina egna och som Corandeuil utan tvifvel kunde intyga vara hans intendents egendom. Ju mera jag tänkte på saken, desto mera tydligt blef det för mig att Alines mellankomst ej på något sätt skulle hjelpa mig och att till och med en fullständig bekännelse om huru sakerna verkligen förhållit sig ej kunde ådagalägg a min oskuld. Jag var verkligen insnärjd i ett nät och under alla mina funderingar glömde jag ej ett ögonblick det yttrande af Achille Deligny som hviskats i mina öron under det hans grymma fingrar omfattade min strupe: Jag skall svära på att ni är min medbrottsling. (Forts.) Plockgods. Qvinliga parlamentsval. Mr Russell Gurney och mr Stuart Mill ha hvardera till engelska parlamentet inlemnat en petition, undertecknad af en mängd damer, utt de, såsom begåfvade med alla de qvalifikationer, hvilka lagen uppställer för valmän, undantagandes den som bestämmes af könet, måtte såsom qvinnor tillåtas att deltaga i parlamentsvalen.