Göteborgsposten – 2 maj 1867, sida 2

och droppade ned på golfvot; hennes venstra hand var konvulsiviskt sluten omkring foten af en stol. Rummet var i yttersta oordning; en lampa brann klart; jernskåpet var öppet; liksom lådorna i byrån af rosenträ voro; på ett bord midt på golfvet voro högar af guld och bankonoter och en mängd fragmenter af något som blifvit klippt eller skuret i stycken. Alines jernskrin stod öppet, straxt bredvid lampan och vid bordet stod Achille Deligny, ifrigt läsande ett tätt skrifvet papper. Jag betraktade scenen med ytterst: fasa och kunde i första ögonblicket ej röra mig ur stället. I det nästa hade jag rusat på skurken och gripit honom i nacken. Jag vet ingenting om den förfärliga och våldsamma strid som följde; men den var mycket kort. Jag hade ingen utsigt emot min antagonists styrka och förtviflan och fann mig slagen till golfvet bredvid Clemenrees utsträckta kropp, med Delignys fingrar rundtomkring min strupe och hans elaka ansigte framlutadt öfver mitt med ett uttryck af djefvulsk triumf. — Vitra ett ord och jag skall afskära din strupe, sade han i en hest hviskande ton! Jag vet knappt hvarför jag ej dödar dig nu; ty jag hatar dig; men jag vill öfverlemna åt lagen att döda dig. Uuder det han talade pressade han sina hårda och starka flngrar allt fastare och fastare kring min strupe, och min ångest och plåga var så stor att jag knappt kunde beherrska mina sinnen så pass mycket att jag förstod honom då han talade. (Forts.)