Göteborgsposten – 30 april 1867, sida 1

Hennes orverretning började att lägga sig och soljdes af tyst grät, hvilken jag lät fortfara utan att oroa henne redan jag tänkte på allt hvad jag af henne hört. Slulligen kunde jag dock fråga henne i detalj angående Deliguys beteende sedan deras bekantskap blifvit förnyad. Jag erfor nu att hon kände föga eller intet om honom utom af den tid hvilken han tillbragt i hennes sällskag. Han hade gifvit en ledig och antaglig berättelse om sin familj och omständigheter; men naturligtvis hade ho: icke böjelse; eller medel utt öfvertvga sig om uppgifternas sanningsenlighet. Hon hade en stark och plägsam örvoräygelse om att Deligny skulle bemäktiga sig hennes mans penningar. med våldsamma medel, om han vid sin återkomst tili Paris innu funne dem qvar. Jag trodde mig kunna lugna henns fruktan geuom att visa heuuc, det ett dylikt försök måste bli hopplöst alldeustuad han genom sina meldelan