Göteborgsposten – 30 april 1867, sida 1

unne, I IVIIRCLTL dGC Klassa 48111I) blaI 1 UTSbB åaste form spelar en stor, sannolikt törderfig roll. Jug behörver icke säga att till ett å bedröfligt resultat har icke kammarens med käl mest a -enua tenamoter medverkat. Det: ir en stor frakuon mom landtmannapartiet. inderstödd al åtskilliga politiska rackelhanar, som framtviugat vrsiut, vika, då konseqvenserna al desamira vilva mera fulistandigt uppattade, snvia stampla svenska folket mftör utandet såsom dolskt, lumpet och kortsynt. Att uiskottsbetänkandet sa otormodadt skyndsamt blef genomgånget i andra kamma ren, orsakades troligen deraf, att der an-ägs icke mödan värdt av vidare offra ud på ue valjer då hela systemet blifvit sönderbråkadt. Jag misstager mig troligen icke, då jag påstår att representalioneus bista män i detta ögon back finna sig djupt neduyckta al den an da som gjort sig gällande i andra kammaren. Det vore önskligt att en bättre anda der kun de uppstå; men jag betviflar att så skall ske, åtminstone fordras dertill tid och utomordentliga händelsers kraftfulla medverkan. Till första kammarens samtlige, men blot till vissa af den andra kammarens ledamöter utdelades i Thorsdags atton en ganska kuriös handling, utgörande en ötversigt af statsverkets och riksgäldskontorets törmenta ställning. Jag har kallat den kuriös derföre, att den icke är otsiciel. Dess upphot anses vara grefve Posse, men dock ej at honom uppgjord, och är för öfrigt icke försedd med något namn såsom verifikation. Redan dessa omständigheter äro betecknande, men ända mera hr Wallenbergs sörklaring 1 första kammaren, att med denna öfversigts uppgörande har statsutskotiets riksgäldsardelning icke haft att skaffa. Ötversigtens syftemal är au visa, det inga forhöjningar i ordinarie eller extraordinarie statsinkomsterna erfordras; soljaktligen att den föreslagna tullfsörhöjniugen å Vissa hassaartiklar samt å branvmsskatten icke skulle behöfvas. Denna handling har naturligtvis med förtjusning oliltvit mottagen af landitmannapartier i första rummet, som i detta fall godtroget tror på hvad som är tryckt, särdeles då, såsom nu är fallet, tryckningen skett på statens bekostnad. Grefve Posse har med ens blifvit en stor man inom nämnde parti, en ny Dalai-Lama, den fiaansiella gudomens högste synlige representant här på jorden — eller ätminstone 1 andra kammaren. I hvad mån grefvens manöver står ensam eller i samband med en annan åtgärd, tilltror jag mig icke ännu att afgöra. Grelve Hennivg Hamilton hade nemligen under hand meddelat t. f. finanschefen, statsrådet Bredberg, att han — grefven — skulle såsom i går framföra on interpellation, at hvars innehåll hr B. sätt del, Då den senare ankom kl. 3, begärde grefve Hamilton ordet och började med att uppläsa en kalkyl öfver statsverkets samtliga inkomster och utgifter, som slutade med en statsbrist på 91, millioner rår, och frågade derefter dels om statsrådet godkände denna kalkyl och dels huru regeriugen ansåg att den uppgifna bristen tämpligast borde fyllas. Mot kalkylen gjorde hr B. inga väsentliga anmärkningar, utom att tullmedlen och bränvinstillverkningsatgiften beräknats för lågt; han erinrade om behöfligheten al de töreslagna förhöjningarne på dessa poster, men uttalade sig bestämdt mot statsbristens fyllande genom lån. Om man antager såsom troligt, avi grefve Posses åtgörande ligger en manöver att ro upp sig igen, så misslyckas detta försök sannolikt. Det är onekligen kuriöst att 1 den Posseska kalkylen — himmelsbrefvet har den blifvit kallad — upptagas tullmedlen utan förändring i nu gallande tulltaxa, fastän förhöjningen i införseltullen å de s. k. kassaartiklarne redan bifallits, och vidare att bränvinsskatten beräknas cudast etter 60 öre pr kanna, ehuru sannolikt är att den höjes till 75 öre. En möjlighet är att detta makalösa arbete ullkommu just med beräkning att inverka på kamrarne, då de skola anställa gemensam votering om bränvinsskatten. Beträffande grefve Hamiltvns intorpellation, så är syttemälet med densamma ändå