Göteborgsposten – 30 april 1867, sida 1

Jernskrinet). Öfversättn. från Engelskan. Jag tänkte på den tröst det stod i min m kt att gifva henne genom alt berätta, det hon icke skull ensam bli Comels arfvinge och att jag troddo det Deliguy neppeligen skulle gifta sig med henne blott för att få i sina händer en så obetydlig summa, som jag visste att jag kande förmå Comel lemna henne såsom arf. Det skulle ha varit glädjande att säga henne detta, liksom att säga hewme det hon blott skulle bli nominelt fattigare, och detta för hennes eget skydd; men det var bättre och säkrare att icke göra det. Jag kunde icke lita på hennes tystlåten ret och jag ville ej rikta Deligoys riseri mot mig sjelf förrär det så måste ske. Jag teg dertöre i detta afseende och gick in på Clmences åsigt om rådligheten af att I mna Paris. Faran var genom Delignys afresa åtminstone afligsnad och, såsom Clåmonce sade, vi hade fått andrum. Jag trodde att det fanns mycket öfverdrifvet i Clemences fruktan för denne man. Minaa farhågor för honom voro blott grundade på Alines intressen, och jag kunde icke förstå Clemences farhågor. Jag hade sökt denna sammankomst med henne i afsigt att för henne framställa min åsigt om hennes mans tillstånd, att förmå henne att såsom ) Forte, fr. N:o 95