Göteborgsposten – 30 april 1867, sida 1

—— —— ——— lärer kunna bestridas, öppet och oförstäldt, såsom der höfves en svensk man, tillkännagifva, att den ofning och militäriska bildning, som på detta sätt kan uppnås, ingalunda är tillräcklig — allra minst på landsbygden — för att ersätta den regelbundna och lagstadgade öfning, som blifvit af utskottet iöreslagen, och som är nödvändig för att bibringa vårt beväringsmanskap den tärdighet, sammanhållning och disciplin, som ovilkorligen erfordras, för att med något hopp om framgång möta en krigsbildad ficnde. Det har varit för mig ett behof och en pligt att uttala dessa åsigter, och jag tillåter mig derjemte, att lägga utskottet varmt på hjertat, att det icke må låta den i sig ejelf aktningsvärda båjelsen sor hushallning och sparsamhet, som här halt så många ifriga mwilamän, undanskymms det anuu högre och vigtigare syltemål, som vi alla fast och beslutsamt måste eftersträfva, och för hvilket vi alla måste vara villiga att underkasta oss de nödvändiga uppoffringarne, nemli. gen fäderneslandets tryggher och oberoende.