Riksdags-Kaleidoskop. XXIX. Den 26 April. . Behandlingen af riksdagens största fråga landtförsvarets organisation, började i Onsdags samtidigt i begge kamrarne. När diskussionen öfver de många punkterna i försvarsutskottets betänkande skall blifva afslutad kan ingen beräkna, ty, det är klart, i den vigtiga frågan måste icke blott de sakkunniga, utan äfven de icke-sakkunniga yttra sig, och i denna likasom i alla vigtiga frågor äro både åsigterna — och intressena — delade. Ändamålet med ifrågavarande betänkande är att åstadkomma vissa grunder, på hvilka försvarsverket skall byggas. Meningen är att dessa grunder, för så vidt de af riksdagen godkännas, skola utgöra ledning för det organisationsförslag som regeringen skall utarbeta för att framdeles underkastas riksdagens pröfning och antagande. Men det har redan visat sig först och främst att kamrarne icke hysa samma åsigter om dessa grunders antaglighet, och vidare att inom hvardera kammaren meningsskiljaktigheterna äro ganska stora. Man har klandrat, och under debatten i andra kamrarne framskymtade detta klander, att regeringen icke i denna fråga tagit initiativet. Men man har dervid sörbisett, eller icke velat ihågkomma, att de grunder, på hvilka regeringen ansåg att ett nytt landtförsvar borde byggas, af sist församlade ständer förkastades, och att man skäligen ej bör fordra det regeringen lika hastigt skall förändra åsigter, som man ömsar klädedrägt. Om det lät sig göra att kamrarne kunde blifva ense om hufvudgrunderna för den nya organisationen, så är det klart att regeringens, eller rättare sagdt krigsministerns, arbete skulle betydligt underlättas. Men tyvärr, att dömma efter kamrarnes redan fattade, skiljaktiga beslut, blir det ytterst svårt, att icke säga omöjligt, för regeringen att deraf sluta sig till hrad nationen i realiteten vill, och det förefaller som representationen strängt taget icke sjelf vet hvad den vill. Detta kan dock möjligen hjek pas under frågans fortsatta behandling; men vida bekymmersammare är den låga flygt som inom representationen uppenbarar sig vid uppfattningen af våra blifvande försvarsanstaler. Do ädlare känslorna öfverröstas ofta af len aldra simplaste egennytta. Från samma våll der man förut hört ordas om vett folk,