Göteborgsposten – 25 april 1867, sida 2

Från Ilufvudstaden. På Nya kyrkogården aftäcktes Annandag Påsk vid middagstiden en enkel minnesvård, som vänner låtit uppresa å afl. simläraren F. A. Gjörckes graf. Vården af huggen granit 4 alnar hög bär den aflidnes namn, födelseoch dödsdag samt inskriften: Värden restes af simkonstens idkare och vänner. Vid aftäckningen yttrade prof. Cederskiöld några hjertliga minnesord. — Till gode män i stadsmäklaren J. F. Zethrei konkurs har rådhusrätten utsett handl. J. A. Hessler och grossh. G. Fris. — Öppet vatten finnes nu till Dalarö, dit flera fartyg inkommit. Innanför Sandhamn äro sarne ganska medtagna. Hamnen är istri. — Påskattonen företogo ångfartygen Bråviken, Skåne och Ran profresor. Det förstnämnda sartyget har vid Södra varfvet undergått en tidsenlig omändring och påbyggnad och är nu äfven beqvämt inrättad för kreaturstransport. — En sjuårig gosse, son till ett torparetolk under Näsby egendom at Stockholms län, medföljde, säger Dagens Nyheter, en något äldre lekbroder en dag i förra veckan ned på stora Wärtan, för att der se på huru fiskare från Rydboholm drogo not. Under hemvägen skiljdes de båda gossarne åt och den yngste blef qvar på sjön. Qvällen kom, natten gick till ända, utan att gossen återkom till sitt hem. Följande dagen började man söka efter honom på sjön och han atersanns liggande på isen nara intill det s. k. Qvarnberget vid Frövikslandet. Han hade, påtagligen uttröttad och förtviflad öfver att ej hitta hem, bäddat åt sig på isen; sitt förskinn hade han lagt under sig och tagit sin mössa till hufvudkudde samt bredt sin jacka öfver sig som täcke. På denna bädd somnade han in, men nordanvinden sjöng sin vaggsång kring bädden och sen gat endast köld och natten var kulen, så att den sömnen blef hans sista och hans hjerta var redan kallt och stannadt, då de ortviflade föräldrarne åter fingo trycka honom sina armar.