Göteborgsposten – 25 april 1867, sida 1

göra honom mera benägen att skada Aline och grefven. Jag vet ej huru ni upptäckte att han och jag brukade mötas i dessa rum, och let gör heller ingenting till saken; men han var der de der dagen då ni kom för att träffa Comel. Jag var ute och kunde ej komma hem på den tid jag bestamt för att träffa honom. Han hörde er röst, gick ner och lyssnade vid dörren till Comels rum, hvilken han sakta, öppnade på glänt. Comel höll på att uppräkna ar skilliga penningesummor och de ställen der dessa voro de: donerade. Ni skref ap detta efter hans diktamen, och som han talade mycket tydligt för att ni skulle göra de rätt, kunde äfven Delizuy anteckna det. Han fruktade at dröja längre för att ej bli upptäckt, och när jag träffade honom omtalade han för mig hvad han hört och förklarade att, fastän han trodde den gamle mannen vara nära sit slut, ville han ej vänt på att komma i besittning af penningarne genom ett giftermål med mig, utan ville försäkr sig om dem genast. Af hvad Clmence berättade insåg jag att skurken e uppsnappat första delen af samtalet mellan Comel och mig samt att han bestämdt räknade på att hon skulle få ärfvhela gubbens förmögenhet. Efter ett ögonblicks eftertaukinsåg jag huru jag skulle reda mig ur denna labyrint a svårigheter. Då Deligny efter Comels död erfore att Clemence blott ärft en jemförelsevis obetydlig del af hans förmögenhet, skulle han uppgifva hvarje tanke på att gifte sig med henne och hans hämndplaner skulle vändas mo mig, orsaken till hans missräkning. Jag torde då kunn: köpa hans tystnad genom uppoffringen af en del af mit