Göteborgsposten – 25 april 1867, sida 1

arf och pu det sättet skydda Aline mot all fara. Medan jag tänkte härpå, torttor Clömence med mindre ifver än förut, men i en ton af sorg och fruktan som gjorde ett djupt intryck på mig: — Han befallde mig att underrätta honom om alla framtida möten som kunde komma att ega rum mellan er och Comel, och då följande morgon min man skickade mig till er för att bedja er gå till honom, meddelade jag detta åt Doligny som följde mig till ändan af gatan. Ni torde minnas att jag ej tillät er följa mig hem. — Jag minns det, sade jag; men jag minus äfven att jag mötte Doeligny straxt vid hotellet, hvilket han tydligen nyss lemnat. Sålunde kan han ej för andra gången ha stått och lyssnat. — Har ni glömt den lilla porten i trädgårdsmuren? Han gick ut genom hufvudporten just med afsigt att ni skulle se honom och vek derefter af inna gränden samt gick tillbaka in i hotellet genom lilla porten. På det sättet skulle ni bli öfvertygad, sådan var hans plan, att han ej var i huset. Jag var ej nos Comel då ni anlände; jag var i trädgården med fröken de Corandeuil tör att åtfölja henne till Carmeliterkyrkan, och då jag ledde henne genom lilla porten, hvilken hon alltid föredrar framför stora porten då hon går ut, nalkades Achille Deligny, gjorde ett tecken åt mig att vara tyst och passerade genom porten. Med en blinds snabba instinkt, märkte fröken de Corandeuil att någon passerat förbi oss och uttryckte sin missbelåtenhet. Jag lugnade henne med svårighet och mycket ofullkomligt, som jag ganska väl märkte. Hon