Göteborgsposten – 20 april 1867, sida 2

en befolkning. hvilken nog skall. om man en gång i tiden funne sig föranledd att utföra Pragerfredens art. V, rösta för att blitva qvar vid Preussen. Det, som göres mot nordslesvigarne, säger Feedrelandet, Åär hvarken värre eller bättre, än hvad Nebukadnezar gjorde mot judarne, hvad Ryssland nyligen gjort mot tscherkesser och polackar, och hvad Preussen i måuga år, men mera hemlighetsfullt, gjort mot de sista. Men huru skall Tyskland upptaga den gjorda början till att utöda befolkingen i det danska Slesvig och fördrifva ett itet, trefast och ståndaktigt folk från dess fädernehem och härd? Tyskarne skola låta det gå som det går och med förstäldt eller oförstäldt nöje se på, och den öfriga verlden, som understödde greker och polackar, teherkesser och kretenser, det vill säga med tårar och penningar, den skall kanske skicka Danmark båda delarne. Men i en sådan olycka kommer den hjelp, som gagnar, endast ofvanoch inifrån. Det kan dock hända, att äfven utifrån hjelpen är närmare, än vår ärade danska kollega tror; ty Preussen skall nu i sin ordning drabbas af repressalier, det är ej anledning att betvifla det. Nordslesvigarne äro dessutom icke de enda, som lida och klaga öfver Preussens förtryck. Sedan den nordtyska riksdagen häromdagen antagit författningsförslaget, yttrade deputeraden Kantak i polackarnes namn: Sedan det sista medlet att förhindra den våldshandling, hvarigenom man införlifvar oss i det nordtyska förbundet, förgäfves begagnats, nedlägga vi under protest våra mandater. — Härtill genmälte presidenten Simson: Eftersom ni nedlagt edert mandat, kan jag ej kalla eder till ordningen för uttrycket våldshandling. Historien skall nog en gång fälla dom öfver er protest. — Derpå ötvergick man till dagordningen. I Baden vill man veta, att detta lands regering ingått fördrag med Preussen, hvilka sträcka sig långt utöfver en offoch defensiv allians i händelse af krig. I samband med denna underrättelse må anföras ett yttrande af Times korrespondent i Paris, hvilken under d. 12 d:s skrifver: Om det komwer till ett krig med Preussen, skall Frankrike sannolikt underrätta Bayern och Baden om, att det vill respektera deras områden, såframt de vilja hålla sig reutrala. Om de deremot ställa sig på Preussens sida, skall deras land troligen bli kampens skådeplats, och då en fred afslutas, skall detta ske på deras bekostnad . Den preussiske konungens stolta trontal (se Thorsdagens telegram) vid nordtyska riksdagens afslutande och hans hänvisning på Tysklands styrka genom hans enighet med Sydtyskland vittna om, att han det oaktadt tror sig i stånd att upptaga kampen med Frankrike. I franska öron skall det, med tanken riktad på Luxemburg, alltid skära missljudande att höra preussiske konungen säga: Den tid är nu kommen, då (det stora) fäderneslandet genom samlad kraft förmår att försvara sin rätt och sin värdighet. Det är ju enl. hvarje tysks förmenande Tysklands rätt, att hålla den luxemburgska fästningen besatt, det är kränkande mot dess värdighet att utrymma den. Kejsar Napoleon har här ett svar på sina framställningar, hvilket vi anteckna till minnes. För de icke-preussiska staterna i Tyskland torde följande punkt i talet vara allt annat än uppmuntrande: De enskilda staterna bibehålla sina fria rörelser, för så vidt dessa kunna tillstädjas och äro till någon båtnad (för Preussen?). -Times har från Italien erhållit den intressanta underrättelsen, att den forne italienske konseljpresidenten, baron Ricasoli, vägrat mottaga den preussiska Svarta Örns Orden, som konung Wilhelm I erbjudit honom i vederlag för att konung Victor Emanuel skänkt Bismarck Annuaciataorden. De neapolitanska tidningarne berätta, att sjöministern genom ett cirkulär på det strängaste anbefallt alla fottans skeppsbefalhafvare tystlåtenhet i afseende på rustningarne. Frankrikes kejsare håller den ena revyen efter den andra med sina trupper Lamartine ligger sjuk och hans tillstånd inger föga hopp. En artikel af Changarnier i ÅRevue des deux Mondes om armeorganisationen förkastar både det schweiziska, det amerikanska och det preussiska systemet samt förklarar, att Frankrike måste ha en armå, som är lika mycket van vid strapatser som den nuvarande, samt ett mobilt nationalgarde. Preussarnes segrar bevisa intet; ty hade Österrike haft en erkehertig Carl, skulle preussarne icke oaondodt