Göteborgsposten – 18 april 1867, sida 1

jag genom en mindre gata till baksidan af hotellet och betraktade noga de fönster som kunde ses. Luckorna för alla fönstreo voro noggrannt tillslutaa, Medan jag härmed var sysselsatt, märkte jag för första gången, att en liten jernport fanns i muren nära intill den vinkel som den bildade med m:lle de Corandeuils rum. Denna port ledde till en mörk och trång gata som låg bakom hotellet. Jag tryckte på porten: den var öppen. Här fanns således förklaringen till Clmonces frånvaro. Naturligtvis kunde hon genom densamma gå ut osedd af portvakten, och lika naturligt var att Deligny kunde komma in denna väg, ty der funnos inga spejare som man behöfde frukta och de enda fönster han behöfde passera förbi voro de som ledde till den blinda damens rum. Jag gick hem förvirrad och rådvill, men fast besluten att begära en förklaring af Clmence följaude dag. Detta hade blifvit en nödvändighet såväl för min systers som för Jean Comels skull. Jag förfärdigade nyckeln, arbetande på densamma, då jag var ensam följande dag. Sommaren var nu i sin fulla glans, och orolig som jag var, njöt jag af aftonens lugna, rika och glödande skönhet. Det föreföll mig som om jag i detta ögonblick sett alla för min blick väl förtrogna föremål vida tydligare än vanligt liksom att jag nu för första gången skådade många som jag ej förut märkt. Då jag nalkades mitt mål, förmåddes jag af någon obekant impnls att vända mina steg till den trånga gatan. Jag gick till den låga jernpoten och blickade in. Det var ännu tvenne fulia timmar qvar innan sommaraftonens