Göteborgsposten – 16 april 1867, sida 2

ord säga, att Österrike skall ansluta sig till Preussen i denna fråga, — härtill genmäler Österrike spetsigt, att första vilkoret för en dylik allians skulle vara, att en revision företoges at bestämmelserna i Pragerfreden ang. Österrikes ställning inom Sydtyskland. Detta betyder, att Österrike ännu icke uppgifvit sina anspråk på maktställniug inom Tyskland. Om Preussen vill medgifva densamma, skulle Österrike taga frågan om en allians i betraktande. Men härpå skall Preussen naturligtvis icke gå in, ty härigenom skulle allt hvad det gjort i Ty skland bli ogjordt. Och då skall Österrike förhålla sig neutralt; men hvad denna neutrala stallning betyder för Preussen, är lätt att inse, ty Österrike är i grunden dess fiende. Återstår nu Ryssland. Skulle å dettas sida afven ett undvikande svar ingå på Preussens framställning, står Preussen isoleradt gentemot Frankrike och måste göra sitt val: att antingen draga sig tillbaka ur Luxemburgska tästningen eller våga kriget med Frankrike. Ställningen är ej sådan, att nå got annat val mera finnes. Ryssland, som gerna ser en strid uppstå mellan Frankrike och Preussen, i hopp att kunna derunder utföra något streck i Orienten, der det dock kan komma att möta både England, Österrike och Italien, utan att nämna Turkiet, — Ryssland skall antagligen äfven komma att svara undvikande, isynnerhet som det ej kan öngka en konterens, hvartill vidare underhandlingar annars måste leda. I bade Tyskland och Frankrike gå folkens lidelser i höga böljor. Times pålitlige pariserkorresp. skrifver sålunda under d. 11 dennes: Den tyska pressens ton, det berlinska folkmötets demopstrationer, samt det arroganta och kränkande språk, som begagnas mot Frankrike, börja väcka en hög stämning hos franska folket, som tål preussarne minst af alla dem, med hvilka de bragts i beröring under krig eller fred. Hittills har här ej rådt någon önskan eller tanke på krig för Luxemburgs eller nägot annat landomrades införlifning; det är verkligen ej underligt att, då man högt säger Frankrike, att Preussens besättande af en fästning är afseda att underlätta en invasion å dess område och en marsch på Paris, fransmännen börja ersara en känsla af harm, som ej så lätt kan mildras. Preussarne tro, att Frankrike icke är i närvarande stund rustadt till krig, att det behöfver tid, för att organisera sin arme, och att de derför kunna ostraffadt uppträda huru som helst; men experimentet är farligt och skall, om man framhärdar, hafva den verkan att göra franska folket enigt som en man till att hämnas förvlämpningen. Den, som är van att umgås med fransmännen, kan omöjligen undgå att märka den förändring, som bemäktigar sig älven den fredligaste och tålmodigaste då han läser eller hör de utmaningar, som kastas öfver detta land. Emellertid nalkas förhållandena en sådan punkt, att om kontingenter af mån och penningar begärdes från de franska kamrarne ännu i mor, on, skulle jag bli mycket förvånad, om de icke beviljades. Då frågan om krig eller fred diskuterades härom aftonen i Tuilerierna, anmärkte en högt uppsatt och sredligt sinnad embetsman, att det under närvarande omständigheter ej tanns något val mellan en daraktig handling och reträtt ur hela affären — Äune folie ou une reculade — Daå, svarade kejsaren, -skulle jag välja une folie, men reculade, alarig! Regeringen visar ou all lust att komma till en komoromiss med komitten för armåorganisacions-lörslaget och att förlora så litet tid som möjligt samt göra alla skäliga eftergifter för förslagets sullständigande. I händelse af krig skall troligen en ministerförändring inträffa och män, mera liberala än de nuvarande, ingå i styrelsen. Det är af detta skäl, som hr Walewski icke begifvit sig till Italien, såsom han tänkte, utan uppslagit sina bopålar i S:t Germain, för att i hvad ögonblick som helst vars tilloståhes. Till Köln. Zeit. skrifves från Paris: Regeringen fortsar att föra ett fredligt språk; men rustar derjemte för alla eventualiteter. Sålunda har man vidtagit alla förfoganden, för att utan tidsförlust kunna befordra regemente efter regemente ur Algier till Frankrike. Bland dem, som redan fått de nödiga ordres, befinna sig äfven de tre s. k. -lephyr-Regementena, hvilka bestå af straffade soldater och äro lika bekanta tör tygellös vildhet som för sitt dödsförakt. De från Mexico anländande trupperna fullständigas genast till full krigsnumerär å 3,000 man pr regemente. Till Frankrike och Algier ha redan anländt 15,000 man, hvilka skulle i dessa dagar tillökas med yttersigare 9,000. — Stämningen här i Paris är alltjemt ytterst upprörd. Några ganska bittra ord, som kejsaren i Söndags (d. 7 d:s) vexlade med preussiske gesandten grefve v. d. Goltz vid kappränningen på Longchamps, utläggas i krigisk anda. Hvad militärtörslaget angår, hafva marskalk Niel (krigsminister) och försvarsutskottet ömsesidigt gjort hvarandra eftergifter, och man tror, att detsamma skall i sin nya form gå igenom. Under sista veckan hatva kabinettsmötena i Tuilerierna varit särdeles täta. Kejsaren skall under 3 dagar efte hvarandra hafva arbetat med sina ministrar, tills efter kl. 1 på natten. Enl. Mem. Diplom. hade de större militärbefälen i södra Frankrike fått befallning att skicka en del af sina trupper norrut i riktning åt Lyon. Den styrka, som Frankrike under närvarande förhållanden, d. v. 8. före antagandet af den nya armorganisationen, kap