Göteborgsposten – 15 april 1867, sida 2

att, så snart mojligeu ske kan, fraktafgiften för tyngre gods å statens jernvägar skäligen nedsättes, samt med hemställan tillika om någon nedsättning af personafgiften för 2:dra klasseus vagn vid snälltågen å berorda jernvägar, allt med fäst behörigt afseende dervid på statens fördel af högsta inkomst från dess jernvägar. Öfverlaggningarne inom Första kammaren i Lördags voro at tlöljande innehåll: Föredrogs och godkändes Bankoutskottets memorial N:o 24 med förslag till voteringspropositioner lör afgörande af frågan om bankovinstens auvändande. Ea längre diskussion uppstod i fråga om Konstitutionsutskottets memorial N:o 9 med anmälan om verkställd granskning af statsrådsprotokollen, i anledning af hvilken utskottet förklarat sig ej hafva funnit skäl att emot någon statsrådets ledamot tillämpa 106 Regeringsformen eller ansett anledning vara för handen att framställa någon anmärkning på grund af stadgandet i 107 al samma grundlag. Utan. att framställa något yrkande med afseende å behandlingen af detta memorial ansåg frih. Raab, A. C, att utskottet hade bort afgifva ett omdöme öfver den allmänna karakteren af regeringens åtgärder, hvarigenom dess utlåtande kunnat blifva något, motsvarande den i andra länder brukliga svarsadressen. Denna åsigt deledes i väsentlig mån af trih. Sprengtporten. Grefve Mörner, C. G.: trodde, att utskuttet med de medel, som stärt detsa ma till buds, både kunnat och bort sprida något ljus öfver åtskilliga regeringsärenden, ovilka varit föremål för klander och väckt en sensation, hvarom utskottet omöjligt kunnat vara obekant. Det hade derigenom kunnat skingra åtskilliga villor och väcka okadt förtroende. Så hade utskoitet bort uttala sina äsigter om åtskilliga af talaren angilna befodringsmal, om de i strid mot Ständernas beslut gjorda nedsättumgarna i mjöl och gryn i tulltaxau, om gevärsktillverkungen m. m. Det sagda asystade emelertid ej nagra anmärkningar mot regeringen, utan mot Utskuttet, som 1 nyssnaämada hänseende visat sig sorsumligt. Grefve af Ugglas uttalade den tanken, att regeringen bort i förhallande till representationen uppträda mera aktivt, än som skett, för att söka skaffa sig ledningen af maJoriteten — en ledning, som vore al den vigt, att den regering, som icke förmådds eller förstod att tillegna sig en sådan, svårligen länge kunde bestå. Föröfrigt gillade talaren utskottets anmäl n, den h n yrkade måtte läggas till handlingarna. Grefve Hamilton, Henning, sökte i ett längre föredrag visa den ringa betydelse, Konstitionsutskottet under det nya statsskicket egde, och gillade, att detsamma under närvarvarande förhållanden icke fäst sig vid smaaktiga anmärkningar. Hrr Lanagren och Rydin funno utskottet med iakttagande af grudlagens bud icke hafva kunnat fullgöra sitt äliggande på annat sätt, än som egt rum, och motsatte sig grefve Mörners uppfattning, som trott sig under form af anmärkningar mot utskottet, kunna framställa sådana mot regeringen. Hr Ehrenheim begärde ordet för att förklara orsaken, hvarföre han ej ansåg sig kunna besvara de af grefve Mörner gjorda anmärkningar, vara den, att de ej på grundlagsenligt sätt blifvit framställda. Frih Hamilton, Hugo, var ense med grefve af Ugglas i hans uppfattning af deu ställning regeringen borde intaga till representationen. Den borde verkligen skaffa sig en majoritet, men endast en sadan, som grundade sig på sjelfständig olvertygelse, och de hitullls i Kamrarna verkställda voteringar utvisade, att en sådan majoritet redan förefunnes. Hr Wallenberg erkände, att regeringen gjort för litet för att skaffa sig sådan majoritet och denna dess uraktlåtenhet vore endast ett uttryck af den brist på initiativ, hvartill regeringen gjort sig skyldig och hvarpå det försvarsutskott, som representationen varit nödsakad att tillsätta, bland annat utgjorde ett talande bevis. Talaren förklarade sig till slut hysa stort formoende till regeringen och önskade blott, att den icke måtte öfvergilva sig sjelf. Frih. Raab, C. A., framställde ätskillga anmärkningar mot sjelfva systemet och sökte visa att allt i landet icke vore -vål bestäldt. Hr Wern kunde ej dela frih. A. C. Raabs önskan, att hos oss få infördt någonting motsvarande svarsadressen i andra länder. Denna adress vore vanligen der det enda sätt representationen egde att yttra sig om regeringens hållning, och vore derföre behofllg derstädes, men detsamma kunde ej sägas i fråga om årt land med dess numera vidsträckta konstitutionella frihet. Sannt vore att regeringen behöfde en majoritet inom representationen, men en sådan kande den blott Pinna genom sin egen ofverlagsenhet. Hr Nordström framställde åtskilliga anmärkningar och fäste sig i synnerhet vid den af grefve Mörner påyrkade tullnedsättningen, den han på intet sätt kunde finna öfverensstämmande med grundlagens anda och bokstaf. Hr Schartau fäste sig med ogillande vid det förhållandet, at