Göteborgsposten – 13 april 1867, sida 1

ULTAGGSvH ULULII 12 APA 11 ma samt återger styckets kanske vackraste musikaliska nummer, bönen i 3:dje akten, på ett sårdeles vårdadt och uttrycksfullt sätt. Fru Casper är rolig som alltid och hr Blomqvist, den efterhängsne, afundsvärde fadren till tvenne döttrar, två goda själar, Agathe och Sophie utvecklar i denna roll en lika osökt som anslående komik. Hr Brohman gör sitt bästa som den ihärdige friaren-sjöofficeren, men har under de sista gångerna stycket uppförts varit lidande af en lindrig halskatarr, hvilken varit mycket menlig för hans utförande af sångpartiet. De öfriga medspelande skämma ej heller bort sina roller och tredje aktens sceniska uppsättning kan för en så liten teater verkligen anses förvånande. Direktör Cederberg, som arrangerat musiken för orkestern och inöfvat sängnumren, har äfven löst sin uppgift på ett lika förtjenstfullt som erkännansvärdt sätt. Om Måndag afslutar dir. Rohde med ofvannämnde stycke sin d. 7 sistl. Oktober börJade sejour härstädes. Hvilken ofantlig flit soch outtröttlig verksamhet han och hans sällskap under denna tid måst utveckla, fiuner man lätt, då man genomläser förteckningen på hvad den till en stor del här inöfvade repertoiren för denna tid upptager. Se här har ni den för roskull: Suxannae eller Månglerskan från La Halle; Mjuka tjenare; Kusin Rocambole och hans arfvingar; Drillens operett; Skärgårdsflickan; Hrr Dunanans resa; Jeanette och Jeanetion; Bror Jonathan eller OXhandlaren från Småland; Djetvulers pengar; Studenterna eller bröllopsfesten i vindskammaren; När man vill bebaga damerna; Momsellerna Andersson, Petielsson soch Lundström; Vägvisaren för resande i Sverige; Lam och lejoninna; Högt upp i Norrland; Richelieus memoirer; En annons i Goteborgs-Posten; Mäster Smith eller Aristokrater äro vi alla; Skräddaren naturpoet; Matrosen; Hos Portvakten; Pariserpojken; De löjliga mötena; Spanska konsuln eller Karakieren adlar mannen; Jag spisar hos min mor; Pompadour och Pomponette; Vildbrådstjufvarne eller Studentputsen; Tjugo minuters uppehåll; Gömdt är icke glömd:; Söndagslejonen eller Resan efter äfventyr; Hus vill försista gången; En menniskovän; Den rika Malena; Bark, Park och Stark; Vara hedervärda landtbor; Kronosogdarne; Huru man tjenar sina vänner; Tre förälskade poliskonstaplar; En sommardag vid Fiskartorpet; Aldrig för sent; Symomsellerna i gröngräset; När kärleken slocknar; 8,000 och en liten egendom i Masthugget; Målaren och Modellerna; Ungdomsminnen; En Odåga; Skatten bakom spisen och Resan till Kina samt dessutom 17 olika dansnummer, oberäknadt det af flera sådane bestående Nationaldivertissementet. Att dir. Rohde och hans sällskap stått högt i gunst hos vår allmänhet är obestridligt, och skälet dertill finna vi helt enkelt deri, att man å denna teater i allmänhet aldrig någonsin sökt, att, som man säger, flyga högre än vingarne burit, och derjemte att öfver allt som der uppförts hvilat en ungdomlig friskhet, en lust och ett lif som mången gång afväpnat kritiken och alltid underhållit den gynnsamma stämningen hos publiken. Då vi nu säga sällskapet och dess direktör vårt farväl, sker det under lyckönskan till en angenäm och — inbringande sommarsejour och i förhoppning om ett gladt återseende, när höstdusket åter kommer oss att längta efter nöjsamma aftonstunder i det, som vi hoppas, då i många inre afseenden förändrade lilla Thalia-templet. På tiljorna, som föreställa verlden, finnes det, utom de synliga figurerna, äfven en för åskådaren i salongen osynlig personlighet, i hvars hand trådarne till den sceniska mekanismen ligga samlade, alldeles som samtalstråden ligger hopnystad på sufflörens tungspets — det är regissören. Mindre Teatern har haft den lyckan att äfven ega en särdeles driftig och duglig sådan, hr C. Svensson, hvilken dessutom utvecklat en icke vanlig talang som dekorationsoch attributmålare. Vi vilja i detta hänseende endast påpeka de nya dekorationerna i Våra hedervärda landtbor och Resan till Kina. Lägger man härtill, att hr S. ej utan framgång jemväl flera gånger uppträdt i mindre roller, skall man ej finna underligt, att dir. Rohde beviljat en så nitisk medlem at sällskapet en recett, hvilken i afton löper af stapeln och hvartill det särdeles lockande programmet återfinaes i dagens annonsafdelning. Tvenne af de mest anslående småpjeserna på repertoiren, sångnummer af Svenska qvartettsängarne, ett splitternytt dansnummer och tableau vivant med deklamation, se der en pikant prospekt för en glad afton! Tänk bara, hvilka glada aftnar babituserna på Case Alcazar i Paris skola få en tid bortåt under afhörandet af miss Carolina Burkels föredrag at Bellmanssånger och af danska, tyska och engelska mer och mindre skabrösa visor! Vi betvifla alldeles icke möjligheten af att denna uppsminkade tarrachimsnymf, som långt töre detta lemnat ungdom och behag bakom sig, skall komma att slå an på verldens mest blaserade publik, men vi skulle,