Göteborgsposten – 12 april 1867, sida 1

t. ex. vid Molins bältespännare, visa att artiklarne redan äro sålda. Rysslands afdelning företer en lysande samling af skatter i alla brancher, öfverglänsta likväl af den tjusande paviljongen på Rue de Russie, — för att kunna vederbörligen orientera sig och hålla reda på de många korsande gängarne och gallerierna ha de alla tatt namn, — men som jag tror att det kan vara nog tör i dag med beskådande af alla dessa omvexlande föremål, som börja löpa ringdans hjernan, stanna vi här efter att hafva kastat en blick på Italiens sagad, rikt ornerad i pompejansk stil; der bakom ser det i alla tall så tomt och ödsligt ut, att vi heldre komma igon när de tätt städat upp åt sig. Vi gå heldre rillbaka till Sverige, för att hos monsieur Bergöron (som oaktadt sitt franska namn är veritabel svensk) med en ärlig svensk sup skölja ner herrligheterna. Smörgårdsbord, 1 francs, upptager matsedeln, men för dessa 72 öre är det också väl sorteradt med ost, skinka, anjovis m. 10. samt med — knäckebröd. Restaurationen är, ehuru öppnad och 1 iull gång, i dekorativt hänseende ej färdig. Arbetet fortgår med ifver, på det att den snart må kunna presentera sig i prydligare skick. Engelsmännen hitta dock dit, lockade at det Swedish Brandy!, som de der erhålla, och taga en sup på rak arm, som en annan tömmer ett glas punsch. Härom aftonen gafs i restaurationslokalen af den svenska kommissionen en test tör alla dem som bidragit att uttöra utställningsarbetet och bringa det till det erhållna resultatet. Norrmän och danskar voro arven inbjudna. Lokalen var prydd med fanor och statyetter af de båda konungarne och allt fick en skandinavisk anstrykning. Skålar och tal höllos till långt in på natten och belåtenheten var allmän. Midt emot svenska restaurationen uppföres en konserisal, hvarifrån man således, medan man hos hr Bergeron törtriskar kroppen, kan på samma gång få njuta af musikens ljufva toner, hvarjemte man tillika är skyddad för solens brännande strålar, allt fördelar, sowm i sinom tid nog skola komma den svenska restaurationen till godo. Den stora mängd resande som hitväntas gör naturligtvis nödvändigt att öka kommunikationsmedlen, oaktadt fiacrarnes och omnibusarnes antal redan förut är rätt ansenligt. Till att börja med har på Seinen uppstått on liten flottilj af 6 små ångbåtar, ämnade att med Marsfältet förbinda det inre af staden. I aktern och fören äro de försedda med salonger, den ena för damer och icke-rökare, den andra för sådane, som icke vilja lemna det kära sällskapet at pipan eller cigarren. På mellandäck äro naturligtvis bänkar för dem, som heldre föredraga avt i fria lutten njuta af flodfarten och det lifliga sceneriet å de förbiilande stränderna, men enär båtarne som sagdt äro däckade och relingarne låga har det varit nödvändigt att förse dem med staketer för att förhindra öfverhalningar, hvilket emellertid gör att de se något tunga ut, visserligen icke i proportion till de klumpiga kolpråmar o. d., som nu plöja Seinen, men för oss, som äro vana vid våra små lättkilande ångslupar. Tvenne sådana äro likaledes ämnade att under sommaren här träda i tjenstgöring, dock lär kaptenen beklaga sig att han endast fått 4 hästars båtar till sin disposition, hvilket lär vara temligen ringa emot strömmen, som tidtals är ganska stark, men hade han taåätt ett par 8 hästars, menade han, skulle han gå om hvarenda båt, som visade sig i tarvattnet. Dessutom sätter innan kort Compaonie des petites voilures i gång 300 åkdon med två platser och 50 med fyra, enkom för expositionens skull. Utom Marstältet är naturligtvis hela Parig en exposition för den skådelystne främlingen, och för att underlätta besöket i alla de talrika museer och samlingar, som här finnas, har regeringen medgitvit, att en stor del af sådane ställen, till hvilka man förut endast — — —— —0