Göteborgsposten – 11 april 1867, sida 1

regeringen decharge för upplåtelsen af tomten å Carl XIII:s torg. Efter den ga: ska långa debatten, som minst rörde sig omkring saken, inlösningsförslaget, godkändes utan votering utskottets förslag. Ni skall naturligtvis förvåna er öfver att så mycket ordats bredvid frågan; men orsaken dertill torde böra sokas i den lilla omständigheten, att åtskilliga ledamöter ville låta höra af sig, ett fel som är allt för menskligt, för att icke ursäktas. Det har troligen icke kunnat undfalla er uppmärksamhet, att tvenne åsigter uttalats beträffande den vigtiga frågan huru medel skola anskaffas dels till fyllande af bristen i det redan förut beviljade anslaget till pågående jernvägsbyggnader, och dols till dessas fortsättande. Isynnerhet de representanter som tillhöra orter der jernvägsbyggnaderna redan blifvit färdiga, hysa obenägenhet för ökad utländsk skuldsättning, och orda nu om upptagande af inländskt lån mot obligationer i svenskt mynt. Uppriktigt sagdt, tror jag icke att med detta ordande är särdeles allvar, och i alla fall att förslaget är overkställbart, samt att ingen säkrare utväg finnes, än just denna, att slå all industri — jordbruksindustrien i första rummet — grundligt på pannan. Beviljas hög ränta å dessa obligationer, så är det klart, att ganska många kapitaler, som varit placerade mot inteckning, skola användas till obligationsinköp, eller att dessa värdepapper skola bli en exportvara, med påföljd att lånet blir dyrare än om det direkt upplåntes i utlandet. Under denna dilemma har jernvägsbyggnadschesen, öfverste Beijer, gjort ett inlägg, som utan tvifvel är en ganska hård nöt att knäcka. Han har nemligen afgifvit en promemoria, hvilken hr Petre upptagit som sin reservation till statsutskottets betänkande. Öfverste Beijer föreslår nemligen att 30 mill. rdr skulle upplånas, hvaraf från 1868 fem mill. rdr skulle indragas och dermed alla stambanorna fullbordas till 1872 års utgång, då vid samma tidpunkt staten i de besparade trafikinkomsterna hade en tillgång af 5 mill. rdr till skuldbördansminskande, och vid 1884 års slut 25 mill. kunde vara amorterade om trafikbehållningen på såväl de gamla som de nya banorna under tiden toga i amepråk. Denna P. M., som i detalj och med stor omsorg är utarbetad, kommer att väga ganska lungt i vågskålen. Om jag icke alltför mycket bedrager mig, skall denna fråga åstadkomma en ganska stor meningssplittring i andra kammaren, bekrättande att dessa partier iro af löslig konstruktion, ledda mindre at srundsatser än af intressen.