Göteborgsposten – 10 april 1867, sida 2

satt kontraband på spanska kusten, lasten såldes på offentlig auktion. Flera depescher vexlades redan under förl. år mellan London och Madrid rörande denna sak. Spanska regeringen var då som vanligt rik på undanflykter och den engelske utrikesministern har derför låtit tillställa sin spanska kollega ett ultimatum, hvars slut lyder sålunda: II. M:ts regering påyrkar fortfarande, att fartyg och last eller deras fulla värde ofördröjligen återlemnas, att manskapet får en lämplig skadesersättning och att afbön göres hos H. M:ts regering för den skymf, som tillfogats den britiska flaggan. ... Ni skall uttrycka H. M:ts regerings allvarliga förhoppning, att hennes katolska M:ts regering ej skall låta saken antaga proportionen af en allvarlig differens mellan Storbritannien och Spanien. Denna depesch är daterad d. 30 Mars; och i Madrid berättas, efter hvad som förljudes, att den britiske gesandten skall begära sina pass. Times säger storbraskande, på samma gång det värda bladet kallar den luxemburgska frågan disgracetul to French statesmen, att om spanska regeringen handlat mot Förenta Staterna såsom hon gjort med England, skulle Cuba troligen redan för längesedan varit besatt af amerikanska trupper; hade det handlat så mot Frankrike, skulle den franska tricoloren troligen nu svaja öfver Barcelona. — Det låter något, sa bonden, trampade i klaveret. Från Italien omtalas stora sjörustningar. Ändamålet med desamma är obekant. Från England skrifves, att antalet telegrammer, som sändas med de atlantiska kablarne, fortfarande stiger, så att inkomsterna nu uppå i medeltal till omkring 1,500 p. sterl. om dagen. Kablarne arbeta så väl, att nyligen på tre hela dagar, under hvilka telegrammer expedierades innehållande 24,440 bokstäfver, misstag blott begicks med en enda bokstaf.