Göteborgsposten – 10 april 1867, sida 1

mer förvånad och undrande. Hvilka saker hade han vä alt uppenbara, denne våldsverkare, denne eländige brotts ling, dömd att framsläpa sitt lif i ett glörfängelse? Till fälliga distraktioner under bönen, otålighet vid kamraterna: förolämpningar, harm och afsmak för deras låga språk emellanåt svigtande undergifvenhet i sitt ödo, derutöfve sträckte sig aldrig hvad galerslafven hade att bikta Slutligen omtalade pater Rougemont för mannen hurt förvånad han var öfver honom och orsaken till denna för våning. Dels föranledd af ett oemotståndligt begär at veta mera om denne besynnerlige penitent, som var så olil sina kamrater, och dels af den farhåga som han ickedesto mindre instinktlikt hyste att mannens bikt kunde var: hycklad, ohelig, sade han honom att den obegripliga kon trasten mellan hans samvetes tillstånd och hans ställning som en brottsling af gröfsta slag förvirrade honom, sam uppmanade honom derföre att gifva en förklaring. N:o 608 samtyckte, ehuru ej utan tvekan. — Jag skall omtala för er min lefnadshistoria, vördigfader, sade han, men för ingen annan än er skulle jag om tala den, för att icke mitt lifs långa lexa skulle glömmas genom ett sådant förtroende. Den berättelse som pater Rangemont då hörde ned. skref han med de nödiga förändringarne af namn och ort och som han lemnade manuskriptet att af mig för tillfäl let vårdas, afskref jag det och skal! nu uppläsa det för er Min födelseby, sade 698, car en högst obetydlig plats och vi alla som bodde der voro fattigt folk. Den låg straxt intill hafvet på en af de ofruktsammaste och