Göteborgsposten – 9 april 1867, sida 1

De tidiga höstdagarne voro vackra i Bonlogne-surMer. Den lilla staden är alltid pittoresk, mon särskildt när, höstens klarare luft och djupare skuggor låta dess oregelbundenhet i form och färger bjertare fralmaträda; när den friska blåsten drifver molnen snabbt öfver firmamentet, lemnande här och der några ofantliga remnor genom hvilka man blickar upp åt den omätliga höjlen af den blå dömen, så lugn, så majestätiskt höjande sig öfver molnens skiftande rörelser. De branta gato na, husen, den tydligt aftecknade kusten, det oroliga hatvot, de vördnadsbjudande gamla grå förskansningarne, de värdighet hvarmed katedralens döme och det fyrkantig. tornet af det gamla normandiska slottet höja sig öfver de gigantiska murarne — äro mest iögonenfallande umler hösten, denna högtidliga och poetiska årstid, under hvilken rikedomen af lifvet i naturen och dess fortfarande aftagande äro lika mycket närvarande och lika sköna. Säsongen hade varit ovanligt vacker och angenäm i Boulogne-sur-Mer. Men året 1864 och pilgrimstärderna till det ryktbara relikskrinet i Boulognes Notre Dame,