Göteborgsposten – 8 april 1867, sida 2

ga bref från Paris, som Köln. Zeit. — ett blad som dock vill ha anseende — upptagit utan anmärkning: Under senaste dagarne har uppseende här väckts ar ett ståtligt fyrspann å la Daumont: un huit ressorts Bender, för att begagna oss af den här brukliga konsttermen, med utmärkta hästar i klanderfritt seltyg, tjenare en grande livröe. Oinvigda apörja: Hvem är den ej längre unga damen med de temligen utlefvade dragen? En italiensk hertiginna? En rysk furstinna? En fransk prinsessa? Intet af allt detta. Det är m:me Musard, älskarinna eller, om det låter vackrare, väninna till ett utländskt, för sina törsäljningslustar kändt majestät, bekant, ja, tillochmed beryktad här i Paris för det exempellösa slöseri, hvarmed hon redan förstört sin frikostige väns millioner på en sabelaktig lyx i sitt möblemang, sina ekipager, sina juveler. M:me Musard behöfver penningar, mycket penningar, men hennes kongl. vän har ej alltid millioner till hands och — små orsaker, stora verkningar. Till Times skritves srån Paris följande, som är af märklig betydelse: Handeln i Paris och i allmänhet uti Frankrike är låogt ifrån liflig. Oro och fruktan för ytterligare politiska törvecklingar äro tillräcklig anledning till stiltjen. Man är ej hugad att inlåta sg i något töretag af vigt, derlör att man med tvitvel och misstro betraktar framtiden. Inom de högre handelskretsarne är tron på en allians mellan Proussen och Ryssland, hvilken för nägra månader sedan omtalades, lika viss som alliansen mellan Preussen och Baiern, Baden samt Wirtemberg; kortligen, att Frankrike har framför sig, hvad man kallar en tyst koalition. Under sådana omständigheter är det icke förvånande, att franska kapitalister, som aldrig varit kända för synnerlig djerfhet, skulle bli forsigtiga och rädda. Handlandena i Paris klaga älvenledes öfter stillaståendet. De ha gjort stora utgifter; de ha intagit stora varuförråder at alla slag i väntan på den stora verldsutställningen, men de börja nu frukta för att de skola så behålla mycket deraf. Underrättelserna från landsorterna äro ej heller tillfredsställande, och der återspeglar sig fullständigt den modlöshet och ovisshet, som råda inom hufvudstaden. Härtill kommer missnöje med den nya armeorganisationen. Huru härmed än må vara, är det dock säkert, att stämningen i Frankrike är mindre god, på grund af fransmännens insigt af sin försvagade ställning gentemot det allt mäktigare Preussen. Fransmännen, såväl som hela det liberala Europa, och mest England, ha äfven andra skäl till oro, både i vester och öster. Hvad angår vestern tyckes man alltmera bli ense om, att Rysslands afyttrande at sina nordamerikanska områden bör betraktas såsom det inledande steget till en vigtig plats. För England är det liktydigt med Förenta Staternas önskan att afskära det statsförbund, som skulle bildas af de britiskt nordamerikanska provinserna, från förbindelsen med Stilla Hafvet och kanske afskilja ifrån detsamma de enda provinserna på vestkusten, British Columbia och Vancouvers ö Men Ryssland har naturligtvis för denna tjenst betingat sig en återtjenst; och man påpekar det inför kongressen liggande lagförslag, genom hvilket försäljningen af krigsskepp och krigsmateriel till främmande krigförande makter, som lefva i fred med Förenta Staterna, skall legaliseras eller, med andra ord, utrustandet af ett godtyckligt antal Alabamas och Shenandoahs tillstådjas. Den engelska regerings tidningen Globe är af den åsigt, att förslaget inspirerats af den ryske gesandten i Washington. Ryssland motser ett europeiskt krig, och då dess egen flotta kan innestängas i Östersjön och Svarta Halvet, önskar det understöd af amerikanska kryssare, för att tillintetgöra Englands eller andra makters handel, hvilka skulle motsätta sig de ryska an slagen mot Turkiet, önskar det ati i Amerika förskaffa sig en städse öppen uppköpsplats för krigsfartyg till eget bruk. Härför har kanske Ryssland sålt sina amerikanska provinser och möjligen medgitvit Amerika en del af arfvet efter den sjuke mannen, t. ex. ön Cypern, för att der ha en europeisk flottstation. Således ovädersmoln öfverallt och från alla kanter tecken till annalkande förvecklingar och ofantliga strider, hvilka till slut skola uppgå i den enda stora, afgörande kampen melian den europeiska Vestern och Östern, 1. — D L 0, . mA —